Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Den assyriska kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 C. BEZOLD, DEN ÖSTERLÄNDSKA FORNTIDENS KULTURVÄRLD.
ögat, en femte tafla tungan, en det högra och en annan det vänstra örat, en tafla
beskrifver nacken och de följande händerna. Äfven om bröst- och hjärtlidanden,
hud- och könssjukdomar likasom om förgiftning genom ormbett, skorpionstyng eller
solstyng lofva de ännu icke publicerade texterna, som i sin helhet omfatta nära ett
halft tusen fragment, att gifva närmare upplysningar.
Redan dessa medicinska dokument - och i synnerhet de, som röra sig om själs-
sjukdomar - äro uppfyllda med besvärjelser af alla slag. Vi komma härmed till den
del af den babylonisk-assyriska litteraturen, som gifver mest för kulturhistorien, näm-
ligen de forna Eufrat- och Tigrisfolkens religiösa skrifter. För att rätt förstå dessa
inskrifter måste vi alltid draga oss till minnes, att den från Kujundjik bekanta litte-
raturen säkert till största delen icke tillhör den semitisk-assyriska kulturkretsen,
utan har sina rötter i den forna sumeriska tiden, som föregick den semitiska. När
det gäller texter, som uttryckligen betecknas som afskrifter af äldre original, ar det
gifvetvis utomordentligt svårt att skilja emellan yngre och äldre beståndsdelar, då
man endast sällan kan finna en kronologisk hållpunkt för dateringen af de oåtkom-
liga originalen. Ju mera spår af systematisering texterna uppvisa, dess mera rätt har
man att misstänka, att de, innan de nått sin nu föreliggande form, måste hafva genom-
gått en lång utveckling. Ju tydligare å andra sidan vissa dokument bära prägeln
af kompilation, dess bättre grundadt blir antagandet, att i dem gamla åskådningar
öfverlemnats å eftervärlden, jämförelsevis troget återgifna. Detta sammanhänger där-
med, att, såsom man allmänt plägar antaga, babylonierna och assyrerna hade i oför-
minskadt omfång öfvertagit de från sumererna ärfda religiösa föreställningarne och
gjort dem till sina egna. I själfva verket talar allt för att ända till Assur-bäni-pals
tid sumeriskt språk och sumerisk skrift ansågos som heliga i Assyrien. De assyriska
prästerna drogo försorg om att det heliga fornspråket, som på deras tid för länge sedan
var utdödt, icke öfverlemnades åt glömskan. Reciterandet af hymner och sånger,
troll- och besvärjelseformler måste för att vara riktigt verksamt ske på det osemitiska
tungomålet, ja, det förefaller som om prästerna rent af hade fäst afseende vid ett
riktigt uttal af de vid gudstjensterna använda sångerna. På detta sätt förklaras
osökt det förhållandet, att det lärda prästerskapet vid den assyriske storkonungens
hof, kände två språk och hade bakom sig en skolmässig filologisk tradition, som re-
presenterade ett icke obetydligt mått af språklig bildning. Redan anpassandet af
den i och för sig invecklade och efter sumeriskaris behof lämpade kilskriften till
ett semitiskt språk, det babylonisk-assyriska, medförde filologiska vinster. Genom
teckenlistor af de mest olika slag och olika uppställning sörjde man för att de tusen-
tals användningarne af de omkring 350 olika kilkombinationerna icke råkade i glömska,
utan kunde återfinnas af den språkbegåfvade lärjungen i lertafvelbibliotekets olika
texter. Sålunda förklarade man i tre af de grundläggande listorna i dessa samlingar
tecknen dels efter deras sumeriska uttal och deras assyriska ordvärde, dels efter deras
assyriska stafvelsevärde och deras teckennamn (motsvarande våra bokstafsnamn) och
dels slutligen - med en kombination af de bada första fallen - efter deras sumeriska
uttal, deras teckennamn och deras assyriska ordvärde. Andra taflor innehålla arkaistiska
teckenformer jämte de motsvarande moderna (d. v. s. de, som tillhörde skrifsättet
under det sjunde århundradet f. Kr.). Åter andra listor innehålla förteckningar
på sumeriska ord med lika eller liknande uttal eller assyriska, om hvilka det-
samma gällde, eller sammanställa lika eller likartade ordbetydelser. Vi ega sålunda
omfångsrika tvåspråkiga listor af encyklopedisk art, som omfatta nästan alla mera
brukliga substantiv och verb inom det sumero-assyriska ordförrådet: namn på djur,
växter och stenar, på föremål af trä eller brons, på mått och vikt, på städer, land
och floder eller kanaler samt på stjärnor, gudomligheter och tempel. Att det sume-
riska språket faktiskt inlärdes skolmässigt, framgår dessutom af ett antal paradigm,
förbindelser af prepositioner och substantiv, konjugationer af olika verb, alledningar
af en och samma stam och korta mönstersatser. De senare voro, såsom det fram-
går af deras innehåll, i regel hemtade ur något litterärt verk, som lärjungen under
det vidare förloppet af sina studier skulle explicera. Vidare skrefvos också för peda-
gogiska ändamål formliga kommentarer till sådana verk, af hvilka man an i dag kan
plocka fram en och annan till jämförelse ur biblioteket. Ett lifligt språkvetenskapligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
