Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Det osmanska rikets uppkomst och dess utvidgning intill Suleimān I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 G. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.
gående generationernas sorgliga erfarenheter nästan en familjelag inom dynastien,
att hvarje härskare skulle börja sin regering med att låta mörda sina bröder. Mu-
hammed ansågs, ehuru med orätt, som föga duglig, emedan hans fader i farans stund
före slaget vid Varna återtagit ett förordnande att föra regeringen, som han kort förut
gifvit sin son.
Medan Muhammed var sysselsatt i Mindre Asien med att nedslå det numera näs-
tan traditionella uppror af emiren af Karamän, som plägade åtfölja hvarje tron-
skifte, försökte kejsar Konstantin XI oklokt nog att af honom utpressa dubbelt sa
stort årsunderhåll som förut för den åt hans bevakning anförtrodde prinsen Urkän,
en sonson till Suleimän, under hot att annars lössläppa denne pretendent. Därmed
beseglade han själf sitt öde. Efter att hafva afslutat det karamanska fälttåget vände
Muhammed omedelbart tillbaka till Europa och lat redan vid slutet af ar 1451 upp-
bygga ett väldigt spärrfort knappt 7 km. från Konstantinopels stadsportar vid det
smalaste stället af Bosporen, som redan behärskades genom en af Bajasid på den
asiatiska sidan anlagd fästning. Kejsarens sändebud, som protesterade mot detta före-
tag, lät han halshugga. Det var hans krigsförklaring.
Af de latinska staterna skickade blott den genuesiska kolonien på Chios hjälptrupper
till Konstantinopel. Påfven uppsatte som villkor för sitt understöd en union mellan
de båda kyrkorna, och ehuru kejsaren var beredd äfven till detta offer, gick det hela
om intet till följd af hufvudstadspöbelns fanatiska motstånd.
Tack vare stadens starka befästningar kunde Konstantinopel under två månaders
tid hålla stånd mot det ännu oöfvade osmanska artilleriet, ehuru kejsarens strids-
krafter knappast räckte till att betacka murarne, som hade en utsträckning af ungefär
20 km. Men vid en allmän stormning den 29 maj 1453 inträngde fienderna i staden
och kejsaren omkom i gatustriden. Mot middagen infann sig Muhammed själf i
staden, lät sina rasande trupper göra halt och tog högtidligt Sofiakyrkan i besittning
för islams räkning. Genueserna i Galata fingo kapitulera på fördelaktiga villkor, i
det att de mot utlemning af sina vapen erhöllo säkerhet till lif och egendom och
äfven tillåtelse att fritt drifva handel mot betalning af föreskrifna skatter och tullar.
För sent hade Västerlandets kristna makter beslutat sig för att utsända en und-
sättningsflotta, i Negropontes hamn fick den underrättelse om Konstantinopels fall.
Innan Muhammed tog sitt residens i Konstantinopel, rikets naturliga medelpunkt,
återvände han ar 1453 ännu en gång till Adrianopel för att där afvakta återupp-
byggandet af stadens förstörda fästningsverk. Däremot ordnade han omedelbart de
underkuvade grekernas förhållanden. Liksom hans förfäder lemnat bulgarerna i
okvald besittning af sin kyrkoförfattning, sa erkände äfven han, för öfrigt fullkom-
ligt i öfverensstämmelse med den häfdvunna och genom religiös tradition helgade
islamska statsresonen, den grekiska hierarkien i hela dess omfattning. Han ökade
till och med dess makt, i det han åt den öfverlemnade den borgerliga rättskipningen
öfver de grekiska församlingarne.
Muhammeds nästa omsorg var att åter befolka hufvudstaden. Sedan han besatt pa-
triarkstolen med en afgjord anhängare af den grekiska nationalkyrkan, infunno sig
där åter på hans kallelse talrika greker, som lemnat staden fore katastrofen. De
slogo sig ned omkring patriarkens residens, Phanarion, beläget vid Gyllene Hornets
västra strand. Deras på handeln hvilande rikedom men äfven deras skicklighet i
politiska angelägenheter, hvarigenom de senare gjorde sig oumbärliga för Porten i dess
förhållande till de västerländska makterna, tillförsäkrade dem alltid en privilegierad
ställning. Jämte dessa tvang Muhammed äfven representanter för de andra folken i
sitt rike, i synnerhet ett stort antal sydslaver, att slå sig ned i hufvudstaden.
Men äfven muhammedaner från Asien strömmade samman till den nya medel-
punkten, under hvilken i en sa småningom alltmera vidgad krets islams flesta be-
kännare kommo att lyda. De ville draga nytta af de fördelaktiga handelsförbindelser,
som staden kunde glädja sig åt till följd af sitt enastående gynnsamma läge, och de
ville äfven begagna sig af de fromma stiftelser, hvilka där genom Muhammeds och
hans efterträdares frikostighet uppstodo till vetenskapernas fromma. Mycket snart
blef Stambul äfven islams andliga medelpunkt.
Sofiakyrkan förvandlades kort efter eröfringen till den förnämsta moskeen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
