Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Den indiska forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN INDISKA FORNTIDEN. 349
lacka för sitt lif och sin kraft, ar den ende guden. Först genom hans handlande
hafva äfven gudarne tillkommit. Hans väsen ar outgrundligt. En annan spekula-
tionens skapelse ar brahma. Brahma ar ursprungligen den trollformel, hvarigenom
den primitive trollmannen utöfvar sin makt. Den däri inneslutna, hemlighetsfulla makten
förvandlas emellertid sa småningom till en själfständig personlighet, en gud. Samma
uppfattning kommer till uttryck i fråga om bönen, som icke blott består i ord utan
utöfvar sin makt särskildt i form af meditation, af ett människoandens försänkande
i det gudomliga. Fattandet af det oändliga genom tänkandet ar den högsta makten,
brahma. Här har den brahmanska filosofien sin utgångspunkt.
I alla tider har människan förhållit sig som ett tänkande väsen såtillvida, som
hon sträfvat att sätta världens företeelser och erfarenhetens fakta i förhållande till
sig själf och till hvarandra. I .det naiva tänkandet saknas emellertid hvarje insikt
om att detta förhållande åstadkommes uteslutande genom själslifvets egna förutsätt-
ningar. Inderna hafva nått fram till vetenskapligt tänkande åtminstone därutinnan,
att de i förhållandet mellan den yttre världen och den värld, som utgör vårt före-
ställningsinnehåll, börjat se ett problem. Att pröfva själfva förloppet vid kunskapens
vinnande ar förutsättningen för vetenskaplig världsåskådning. I indernas tänkande
skedde verkligen öfvergången från det naiva, i mytologiska former klädda tänkandet
till vetenskaplig världsåskådning. Men deras filosofi utgår från religionen och har i
Indien aldrig helt lösgjort sig därifrån. Därför kan man äfven i det indiska tän-
kandets högsta skapelser skönja ett mytologiskt inslag.
Det själfständiga indiska tänkandets historia kan indelas i tre kapitel. Den
vediska tiden uppvisar i Rig-vedas yngre dikter de första ansatserna till en psykologi.
Vi mötas till och med redan här af den första skepticismen gentemot hvarje kun-
skap. Därefter har en förändring inträffat inom de brahmanska kretsarne, i det att
den primitiva tron på själavandringen omgestaltades på ett djupsinnigt, spekulativt
sätt. I Upanishaderna inträder den bildade lekmannavärlden såsom den starkast
skapande makten i den filosofiska rörelsen. Slutligen frambringar - ungefär från
och med det sjätte århundradet f. Kr. - den vetenskapliga filosofien sex system, som
gälla såsom »ortodoxa» såtillvida, som de äfven erkänna Veda såsom en uppenbarad
kunskapskälla. Vid sidan däraf stå kätterska riktningar, representerade af en del
betydande skeptiker och materialister. Hela den indiska tankevärlden hvilar emel-
lertid på den uråldriga folktron rörande själavandringen, och som en röd tråd går den
tanken genom det hela, att den filosofiska insikten om världens och själens väsen
leder oss till att förklara dem ^r det eviga kretsloppet af födelse och död.
Indiens stora filosofiska skapelser betraktas vanligen såsom brahmanismens verk.
Brahmanernas andel i kulturlifvet utgör emellertid ett svårlöst problem. Äfven här
måste vi gå tillbaka till de förberedande stadierna för att kunna förstå de stora
motsatser, som rymmas inom brahmanismen. Prästeståndet utöfvar sitt yrke i och
med förrättandet af offret. Därpå grunda sig dess materiella lefnadsvilkor såväl som
dess anseende och inflytande. Det ar en naturlig sak, att anspråken småningom stegras.
De vediska offrarnes vinningslystnad ar ofta häpnadsväckande, och den ställning, som
den prästerliga maktlystnaden kräfver för sitt stånd, öfvergår alla rimliga gränser. I
den indiska rituallitteraturen liksom i rätten träda oss båda Sträfvandena ohöljda
till mötes. Att denna riktning inom prästerskapet icke egde kraft att frambringa
andliga skapelser af högsta tanke- och fantasikraft, det framgår tydligt af den i fasta
formler stelnade religion, som framträder såväl i Avestas kultiska liturgi som i
brahmanernas andefattiga offerritual. Men detta ar blott den ena, den yrkestekniskt
bestämda riktningen inom prästadömets utveckling. Redan under den ariska forntiden
har prästerskapet fått ledningen äfven inom det andliga lifvet. Från de rent materiella
intressenas sfär vande sig tänkandet dock åter och åter till själfva de väsen och gestalter,
som man tjenade. Uppgiften att på ett djupare sätt fatta dem kunde icke undgå ett
stegra de andliga krafterna. Tänkandet stod inför uppgiften att söka begripa världen
och sammanhanget mellan människans erfarenhet och hennes känsla. Gudarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
