Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Antikens och medeltidens världsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTIKENS OCH MEDELTIDENS VÄRLDSBILD.
Feniciskt skepp.
Mynt från Sidon.
Grekiskt skepp.
Mynt från Samos.
Romerskt skepp. Mvnt
från Hadriani tid".
Afbildningar af gamla skeppstyper på antika mynt. Kgl. Munzkabinett i Berlin.
betydande insatser för utforskningen af jorden. Så skall Hanno omkr. 450 f. Kr.
hafva företagit en resa till Västafrika. En offentlig berättelse härom uppsattes utanpå
ett af de stora templen i staden. Hanno varseblef vid Afrikas västkust ett högt
berg, som han kallade »gudavagnen» och som felaktigt ansetts vara Kamerunpik;
förmodligen har det varit Sierra Leone.
Grekernas stora kolonisationsepok har gifvit blott ringa bidrag till kunskapen
om vår jord. Denna kolonisation har öfvervägande statsekonomiska förutsättningar:
ett utbredande åt väster och öster af det helleniska inflytandet, som åsyftade att
skaffa ökadt utrymme åt det öfverbefolkade, blott delvis fruktbara moderlandet. I
kolonierna däremot uppstod på vissa håll ett lefvande vetenskapligt intresse. Massilia
- det nuvarande Marseille - beboddes redan tidigt af en liflig, vetgirig befolkning.
Under senare hälften af fjärde århundradet f. Kr. företog Pytheas därifrån en rykt-
bar långfärd, som förde honom till höga Norden, ända till det sagorika Thule. Han
såg isberg och sannolikt äfven norrsken, måhända till och med midnattssolen - men
hvarest hans »ultima Thule» var beläget, är ej ännu med säkerhet kändt. Vid sin
hemkomst erfor han upptäckares vanliga lott att icke vinna tilltro. Vid samma tid
trädde den europeiska kulturvärlden i närmare förbindelse med den dittills nästan
okända yttersta Orienten. Alexander af Macedonien förde grekiska vapen och
grekisk kultur öfver Indiens gränser ända in i Pendjäb (»femflodslandet»). De
bruna människornas, de tropiska växternas och djurens underbara värld mötte hans
blick, och med undran genomsåg filosofen Aristoteles i sin tysta studiekammare de
naturaliesamlingar, som hans store lärjunge sände hem till Grekland. Konungens
framsynta politik att låta sina soldenärer slå sig ned i de eröfrade landen betryggade
en varaktig förbindelse mellan det grekiskt-macedoniska hemlandet och dessa ytter-
sta gränsstationer. Alexanders amiral Nearchus var en af de första européer, som
beforo Indiska hafvet: från Indus’ mynning nådde han ända fram till Schatt-el-Arabs
utlopp. Denna resa har uppenbarligen gjort västerlänningarne först förtrogna med
årstidsvindarnes eller monsunernas egendomliga växling.
Den stad, som har sin grundläggning att tacka den store konungen och än i dag bär
hans namn, Alexandria, blef inom kort de geografiska sträfvandenas ifrigaste befrämjare.
Här blomstrade vetenskap och handel, och en orolig, äfventyrsälskande och dådlysten
befolkning sörjde nog för att män aldrig saknades, när det gällde långväga färder.
Pikanta kryddor och fina sidenkläder hade efter hand blifvit oumbärliga för de
bortskämda människorna, och en stor del af handeln med dessa österländska
varor gick öfver Alexandria. Härifrån utrustades expeditioner till Taprobane, till
kanelön Ceylon; härifrån förbereddes handelsföretag till och med till Serica, såsom
Syd-Kina då för tiden kallades. På Antoninus Pius’ tid förefanns förbindelse med
Yang-tse-kiangs mynning, ja, kejsarens namn har bibehållit sig i kinesiska källor
som »An-tu-nu». Äfven Nilens källor långt in i Sudan lockade vetgirigheten, och
det afrikanska sjöområdet var icke alldeles okändt. Det medelafrikanska »mån-
berget» skulle ännu i århundraden spöka i geografernas hufvud. Alexandria blef
också medelpunkten för en vetenskaplig framställning af jorden och världsalltet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
