Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Antikens och medeltidens världsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O J. VON PFLUGK-HARTTUNG UPPTÄCKTS- OCH KOLONIALHISTORIA.
Strabo, som lefde vid tiden för Kristi födelse, och efter honom Ptolemseus samman-
fattade sin tids geografiska vetande, fogade till andras iakttagelser sina egna
forskningsresultat och blefvo århundraden igenom de ledande auktoriteterna i alla
frågor rörande himlakropparnas natur och indelningen och bebyggandet af jorden,
hvilken alltsedan Pythagoras’ tid allmänt erkändes vara klotformig. Hos ett så kri-
giskt och kulturellt verksamt folk som romarne, hvilka ständigt vore betänkta på
att betrygga sina gränser, spelade geografien ingen ringa roll. Till och med kartfram-
ställningens konst har redan före Ptolemseus och ännu mer genom honom själf bragts
till en relativ fullkomlighet. Men kejsartidens förfall inverkade menligt äfven på den
geografiska vetenskapen. Själfständiga forskningsresor företogos numera blott sällan.
Romerskt krigsskepp.
Relief från Fortuna-templet i Praeneste i Italien.
Skeppet föreställer en tvåroddare, en s. k. biremis. De båda raderna af roddarbänkar äro anbragta öfver hvarandra
i skeppets inre. På skeppsbogen och rammen finnas många slags sirater: bilderi af en skyddsgudinna,ett medusa-
hufvud och ett krokodilliknande djur. Det sistnämnda tjenade antingen till att verka afskräckande eller till att
antyda skeppets namn.
Man slog sig till ro med en gränslös auktoritetstro, och skriftställare och kartografer
togo sitt arbete mycket lätt, i det att de endast afskrefvo och kopierade sina före-
gångares verk. Det är en andligen slö och likgiltig tid, från hvilken den s. k. Tabula
Peutingeriana härrör, - måhända en väggmålning i ett romerskt ämbetsrum: ett
tarfligt, felaktigt dussinverk.
Medan Österlandet under den äldre medeltiden var något så när kändt och västerut
Oceanen tycktes sätta en gräns för forskningen, gjorde man blott ringa ansatser för
att utforska landen i norr och söder. I tropikerna utgjorde den fruktansvärda hettan,
som italienarne än i dag frukta, ett starkt hinder för alla dristiga försök. På andra
sidan om Marokkos Atlantkust stötte man på Saharas sandöken och trodde därför,
att på dessa breddgrader allt vore ödsligt och ofruktbart och att bortom Mauretanien
inga människor kunde lefva. Helt annat var förhållandet norrut. Där hotade dimma,
köld, urskogar och dystert, upprördt haf med stark ebb och flod. Trots allt gingo
romarne öfver Engelska kanalen och framträngde ända till det skotska höglandets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
