Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Sjövägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kopparstick ur Journalen van de reysen of Ostindie, Amsterdam, M. Colyn 1619.
Med 1400-talet påbörjas det metodiska och ihärdigt genomförda arbetet att utforska
jorden. Målet var närmast att finna sjövägen till Indien. Detta hade blifvit en eko-
nomisk-politisk nödvändighet. Förbrukningen af kryddor och specerier hade växt med
den tilltagande lyxen och rikedomen, men deras anskaffande hade utomordentligt för-
svårats. I synnerhet renässansen medförde en oafbruten stegring af njutningslystnaden.
Peppar, kryddnejlikor, kanel, socker, muskot, saffran m. m. förbrukades i ofantliga
mängder. Mat och vin kryddades starkt. Indigo vann insteg som färgämne. För droger
och kryddor betalades de högsta priser, man beräknade vid denna handel ofta 300 till
500% förtjenst. En så stor vinst lockade till vågstycken. Hittills hade denna hufvudsakli-
gen tillfallit venezianerna, ty sedan handelsvägen öfver Ormuz - ungefär efter midten af
1400-talet - hotats genom turkarnes framträngande, hade handeln med specerier,
hvilken var den viktigaste, försiggått på följande sätt: de stora indiska och arabiska
köpmännen förde sina varor från Kalikut, Indiens förnämsta nederlagsplats, som ej
får förväxlas med Kalkutta, sjöledes till Aden eller Djedda. Här öfvertogos varorna
af arabiska köpmän för vidare befordran landvägen till Alexandria, där venezianerna
tillbytte sig dem mot europeiska varor. Därpå styrdes kosan till Venedig, som således
kom att blifva medelpunkten för Europas hela handel med specerier, ett förhållande,
som kändes alltmera tryckande, ju längre det varade.
Vid sidan af detta speciella handelsintresse blef snart också en ökad tillförsel
af ädla metaller ett kännbart behof i 1400-talets Europa. De stora framstegen på
handelns och industriens område, de långa och tryckande krigen nödvändiggjorde
upptäckten af nya guld- och silfverfyndigheter. De tyska kejsarne lefde i permanent
penningförlägenhet; de måste som hela världen låna penningar mot räntesatser, hvilka
så småningom blefvo outhärdliga. De rika bankirerna, Mediceerna, huset Fugger,
skördade oerhörd vinst och blefvo mäktigare än krönta hufvud. Lidelsefullt dundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
