Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Sjövägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖVÄGEN TILL INDIEN.
15
själfve Luther mot kapitalet. Skattkamrarne i de högadliga slotten och i de rika
borgarnes palats gömde i sitt förvar dyrbara klenoder. Kvinnorna prydde sig i öfver-
flöd med smycken. Guld och specerier var alltså tidens lösen. Med den käcke
sjökaptenen samarbetade den sege, beräknande köpmannen.
Det förnämsta kryddlandet var Indien; som synnerligen rika på guld ansågos
de sagolika öarne Antilia och det icke mindre gåtfulla Guinea, hvilket man trodde
vara beläget midt bland negerstammarne någonslädes i Sydafrika. - På detta mål
måste således upptäcktsifvern koncentrera sig. Den stora handelsvägen från Europa
genom Asien till Indien befann sig i arabernas våld. Med grämelse såg man dessa
kristenhetens fiender såsom mellanhänder förtjena oräkneliga millioner. Förbindelsen
med dem gick väl emellertid tills vidare an. Annorlunda blef det, då de vilda och
våldsamma turkarne framträngde och
1453 eröfrade till och med Konstantino-
pel, där tre världsdelar möttes. Därmed
var den tidigare levantiska handelns be-
stånd svårt hotad. Det gällde att finna
en ny väg till målet. Som den naturli-
gaste och mest användbara erbjöd sig
kringseglingen af Afrika. Lyckades detta
företag, så behöfde man icke vidare mu-
sulmanernas hjälp, och handelsvinsten
tillfölle då kristna händer. Vid uppgö-
randet af dessa planer föreställde man
sig, att vägen vore kortare, än den i
själfva verket var, i den tron, att Afrikas
bredd vore större än dess längd. Strax
bortom ökenbältet, så trodde man, gjorde
kusten en krök åt öster.
Tiden var gynnsamt stämd för stora
resor och företag, ty de fruktansvärda
striderna mot de otrogne i Europa nal-
kades sitt slut. Portugal var befriadt från
morerna; det var blott en tidsfråga, när
arabernas rike i Granada skulle störtas.
Härigenom frigjordes ett öfvermått af
ridderlig och äfventyrlig dådkraft, som
endast törstade efter nya bedrifter. De
nautiska vetenskaperna hade gjort an-
senliga framsteg. Araberna hade byggt
karavelien. Man seglade därefter med
större trygghet och hade lärt sig att fästa
skeppsplankorna vid hvarandra i stället
för öfver hvarandra samt att »dikta»
skrofvet. I Amalfi hade kompassen förbättrats, därigenom att man anbragt en vindros
under magnetnålen, och Regiomontanus i Niirnberg hade omkr. 1470 genom sin
fullkomnade observationsmetod underlättat ortsbestämningen på jordytan.
Det är en mans evärdliga ära att hafva insett, hur gynnsamt ögonblicket var, och
att hafva förnummit och ställt sig till efterrättelse den maning, som utgick till hans
folk. Det var Prins Henrik af Portugal, hvilken man kallat »Sjöfararen». Han har
ledt sitt folk och hela mänsklighen till upphöjda bedrifter, öppnat en ny tids-
ålder och gjort allt detta, icke slumpvis, utan efter medveten nykter beräkning -
Don Enrique föddes som konung Joäo I:s (Johan I) af Portugal femte barn den 4
mars 1394 i Oporto. Hans ungdom inföll, medan striderna med morerna ännu på-
gingo, och det mod och den försiktighet, som han härunder ådagalade, förskaffade
honom ärofulla anbud att öfvertaga höga befälsposter i främmande arméer. Men det
tycks, som om han redan tidigt skulle hafva haft en förkänsla af, inom hvilket fält
hans bestämmelse skulle falla; han egde nog styrka att afböja alla erbjudanden.
Prins Henrik Sjöfararen.
Efter miniatyrporträttet i den mellan 1448-1453 upp-
tecknade handskriften Chronica do descobrimento e
conquisla de Guiné etc.
Nationalbiblioteket i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
