som jag förut lagt märke till. Härifrån sände jag två man af vår besättning i land för att taga reda på, om det i det okända landet funnes någon konung och några boplatser. Under en tre dagars färd påträffade de en talrik befolkning och små boplatser, men funno ingen styrelse eller öfverhufvud och vände följaktligen tillbaka. Under tiden hade jag själf af några indier, som jag till- fångatagit, inhemtat, att landet likväl var en ö, och jqg fortsatte därför alltjämt österut utmed kusten 322 mil ända till öns yttersta udde. Härifrån såg jag i östlig riktning en annan, 54 mil från Juana belägen ö, hvilken jag gaf namnet Espanola. Jag styrde hän mot den, och liksom under seglingen utmed Juana, lade jag kursen österut 564 mil utefter dess nordkust. I likhet med öfriga öar i denna grupp är Juana utomordentligt fruktbar, eger jemväl flere skyddade, rymliga och ojämförligt vackra naturliga hamnar. Talrika stora floder genomflyta och bevattna ön, hvars bergskedjor stiga till betydande höjd. Alla dessa öar ega storartad naturskön- het och mångfaldt växlande utseende, rika på vägar och fulla af de mest olikartade träd, som resa sig högt mot himmelen och som, efter hvad det förefaller, aldrig mista sina blad; jag såg dem näm- ligen prunka så härligt i sin bladskrud, såsom hos oss träden i maj månad, vissa i full blom, andra tyngda af frukter, alltefter sin art och sitt slag. Vid den tid, då jag genomströfvade öarne, alltså i november, hade näktergalen jämte tallösa andra sångfåglar ej ännu upphört att sjunga; för öfrigt finnes det på ön Juana sju till åtta palmarter, hvilka liksom öfriga träd, buskar och frukter genom sin smärta och sköna växt öfverträffa våra inhemska växter. Ön eger underbara pinieskogar, vidsträckta betesmarker, mång- faldiga arter af fåglar, olika slags honung samt olika metaller med undantag af järn. På ön Espanola, hvilken jag tidigare omnämnde, finnes det mycket höga, vackra berg, vidsträckta skogar och fält och en jordmån, hvilken i lika hög grad lämpar sig för åkerbruk och boskapsskötsel som till kolonisering. Har man icke med egna ögon sett det, kan man icke föreställa sig denna ös rikedom på präktiga hamnar och floder; dess träd, örter och frukter skilja sig likväl mycket från ön Juarias. Sistnämnda ö eger i öfrigt stort öfverflöd på kryddor, guld och andra metaller. På denna ö, liksom på alla öfriga, hvilka jag lärde känna, gå inbyggarne af båda könen alltjämt så nakna, som de voro vid födelsen, med undantag af några kvinnor, hvilka skyla sin blygd med löf eller med ett stycke bomullstyg, som de själfva väft. Däremot sakna inbyggarne på alla dessa öar, såsom redan nämnts, järn och vapen, för hvilkas bruk de icke äro skickade, ingalunda till följd af några kroppsliga brister - de ega nämligen vacker kroppsbyggnad - utan på grund af fruktan och ångest. I stället för vapen bära de endast torra rörstafvar, hvilkas ändar de försett med dolkliknande spetsar af torrt trä. "Men ej heller dessa vapen våga de sig knappast på att använda; ty då jag sände två eller tre man af mina följeslagare till byarne för att förhandla med inbyggarne därstädes, hände det ej sällan, att en skara indier kommo i riktning mot dem, men, så snart de blott blefvo de våra varse, skyndsammast togo till flykten, hvarvid