Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Portugiserna som kolonisatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PORTUGISERNA SOM KOLONISATÖRER.
33
skulle eröfringen af Ceylon hafva inneburit en betydande maktutvidgning, om den
icke hade inträffat så sent som 1597. Ett försök att sätta sig fast på Sumatra
misslyckades, och portugiserna nöjde sig sedermera med handeln på öarne ända
bort till Molukkerna, som upptäcktes 1511. Först när Magelhäes å Spaniens vägnar
här uppenbarade sig och byggde ett fort, gjorde portugiserna sammalunda. Det kom
till en strid mellan de båda medtäflarne, i hvilken portugiserna behöllo öfvertaget.
Af betydelse blef Kina, där portugiserna 1523 förjagades men kommo igen och
1557 erhöllo tillstånd att upprätta en koloni i Macao. Trots många trakasserier
från de kinesiska myndigheternas sida uppblomstrade Macao till en viktig nederlags-
plats och häfdade länge denna sin ställning, tills det så småningom nedsjönk till en
eländig spelhåla. Själfva Japan besöktes alltifrån 1542 af portugiserna. Hundra
år, från 1500 till omkr. 1600, varade portugiser-
nas egentliga maktställning i Indien.
Men äfven på andra håll hade portugiserna
betydande kolonialbesittningar. Så sträckte sig
deras maktområde vid Afrikas östra kust från
ekvatorn till Kap Correntes. Deras hufvudorter
voro här Mocambique och Mombasa. Emedan
en del af inlandet ansågs vara rikt på guld,
trodde man, att bibelns Ophir här vore beläget.
Man försökte därför, fastän utan framgång, göra
eröfringar. I västra Afrika egde de framför allt
Angola. Madagaskar observerades redan af Ca-
bral, och några år senare framställde portugi-
serna anspråk därpå men förstodo ej att för sin
räkning tillgodogöra sig den stora ön eller att
ens bibebehålla den i sin ego. Såsom vi redan
omtalat, upptäckte Cabral äfven det sydameri-
kanska Brasilien och tog det i besittning för
Portugal. Det stannade likväl därmed, enär de
ostindiska expeditionerna togo portugisernas hela
kraft i anspråk. Emellertid uppsöktes Brasilien
af portugisiska och andra köpmän, som togo
reda på landets naturliga rikedomar, i synner-
het färgträd, och gjorde dessa till betydande
handelsvaror. Inom kort kastade fransmännen
begärliga blickar på landet. Portugiserna häf-
dade då sin eganderätt till området genom att
1526 grundlägga Pernambuco och 1546 Bahia.
På den sistnämnda platsen insattes en general-
guvernör. När Brasiliens vikt och betydelse allt klarare framträdde, satte sig hollän-
dare, fransmän och engelsmän i början af 1600-talet fast vid dess kuster, men de
blefvo fördrifna. Sedan 1639 betraktades Amazonflodens område som portugisisk
besittning. Inkvisitionens från moderlandet fördrifna offer påbörjade odlingen af soc-
kerröret. Rikedomen på diamanter och ädla metaller beaktades likväl först efter 1700.
Från en ringa början växte det portugisiska kolonialväldet mäktigt fram, tills
det sjönk tillsamman i sitt öfvermått. Portugiserna egde hvarken den militära styrka
eller de rätta personliga egenskaper, som förvaltningen af stora transoceaniska riken
kräfva.^ Deras nationalkaraktär, utbildad i kampen mot muhammedanerna, lät dem
framstå mindre såsom köpmän än som korsriddare, hvilka i hvarje icke-kristen
sågo en fiende till sitt land och sin tro och som till sist nästan fullständigt hem-
föllo åt jesuiternas inflytande. Därför hvilade deras kolonialväsen mindre på terri-
toriet, besittningen af vidsträckta landområden, än på herraväldet öfver sjöhandeln
och införseltullarne. Betecknande nog lydde den konungen af påfven förlänade titeln:
»Herre öfver sjöfarten, eröfringarne i och handeln på Etiopien, Arabien, Persien och
Indien.» Garantierna för. portugisernas maktställning voro befästa öar, muromgifna
städer, starka citadell i de viktigaste platserna vid kusten och krigsskepp, som skulle
Världshistoria IV. c
Alfonso d’Albuquerque.
Efter Pedro Barretto do Resendas ma-
nuskript i British Museum i London.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
