Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.3. Världsomseglingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sin vapensköld insatt en jordglob med inskriften: Primus circumdedisti me (»Du
var den förste, som kringseglade mig»). Och så förhöll det sig i själfva verket:
jorden var kringseglad, beviset vunnet, att den utgjorde en i världsrymden fritt sväfvande himlakropp.
Att jorden var klotformig, bestriddes omkr. 1522 ej längre af någon vittnesgill.
Huru föga de närmast till hands liggande konsekvenserna likväl insågos, framgår af en
anmärkning, som Pigafetta införde i sin dagbok. Redan på Gröna udden gjorde han
den iakttagelsen, att hans beräkning af tiden var en hel dag efter den lokala. I
Spanien fann han detta för honom pinsamma faktum bekräftadt. När han räknade
efter i sin skeppsjournal, dag för dag, påträffade han intet fel. Först så småningom
insåg man, att det ej gärna kunde förhålla sig annorlunda. Redan 300 år tidigare hade
den lärde araben Abulfeda fäst uppmärksamheten därpå, att man vid en kringsegling af jorden i östlig riktning skulle vinna en dag och likaledes i västlig riktning
förlora en dag. Det sista fallet inträffade vid Magelhaes’ kringsegling af jorden. Man visste numera, att Sydamerika: Brasilia sive Papagalli, som det kallas på den af Schöner förfärdigade globen af år 1520, genomskars af ett sund på en geografisk
breddgrad, som man uppskattade till ungefär -54°. Huru stor den söder härom belägna delen vore, därom kunde Magelhaes’ färd själfklart ej gifva något besked. Redan
1531 har det relativt obetydliga Eldslandet på Orontii Finsæi karta svällt ut till
en ny världsdel, »Terra australis». Detta godtyckliga antagande har genom två århundraden icke rubbats ens genom påtagliga motbevis. Vida klarare tänkte Pigafetta,
hvilken man främst har att tillskrifva insikten, att den södra hemisfären väsentligen
vore ett vattenhalfklot.
Namnet Magelhaes och resultatet af hans färd spredos vida snabbare öfver det
häpnande Europa, än förhållandet varit trettio år tidigare med Columbus. För geografien var den första världsomseglingen, såsom man med förkärlek uttryckte sig,
1500-talets stora tilldragelse. Först långt efteråt, när Sir Francis Drake företagit
andra resan af samma slag, började det tidigare nautiska stordådets rykte förblekna.
Det föreföll, som om den spanska regeringen genom världsomseglingen skulle
kunna frånrycka portugiserna kryddhandeln och länka samfärdseln till sjöss in på
en ny bana. Karl V lät i Corufia upprätta ett skeppskompani för handeln med
kryddor. Liksom från Lissabon skulle årligen handelsflottor härifrån afsegla till
kryddlanden. För att företaget skulle vinna ännu större omfattning, fingo icke blott
spanjorer utan äfven det habsburgska husets utomspanska undersåtar deltaga däri.
Till och med rådet i Lübeck har kejsaren skickat skrifvelser härom. Så medverkade
alltså alla lands härskare vid utrustningen af nästa flotta, som 1526 utlöpte under
Loaisas befäl. Den uppnådde visserligen Molukkerna men dukade under för de fientliga infödingarne. Öfver en följande eskader förde Sebastian Cabot befälet. Han
hoppades finna en kortare genomfart, trodde sig spåra denna i La Platas vattenmassa
men vände hem med få kamrater som en bruten man och med krossade illusioner.
Härmed afslutades alla expeditioner åt detta håll. Världshärskaren fick andra
bekymmersamma uppgifter att lösa, och under tiden började Amerika erbjuda hvad
man sökt i Indien.
Men statsrättsligt kunde allt ej förblifva, som det var, sedan portugiserna slagit
sig ned i Brasilien, alltså på spanskt maktområde, och spanjorerna satt sig fast på
Filippinerna och Molukkerna, alltså inom den portugisiska intressesfären. Visserliligen hade fördraget i Tordesillas af år 1494 försökt att vid den 55:te longituden draga
upp en gränslinie mellan de båda folken, men denna hade i och för sig själf valts
synnerligen illa och hade utplånats genom de faktiska förhållandena. För att åstadkomma förbättrade bestämmelser sammanträdde 1524 en konferens i Badajoz, ur
hvars långvariga förhandlingar fördraget i Saragossa 1529 framgick. Enligt detta
förlades gränsen 297 leguas öster om Molukkerna, alltså ungefär vid den 143:dje meridianen östlig längd. De mycket omstridda Molukkerna tillföllo härmed Portugal.
På grund af den ringa lokalkännedomen kom det emellertid äfven framdeles till åtskilliga nya tvister om öarne i Söderhafvet. Först efter 1570 kunde Legaspi fast
häfda det spanska herraväldet öfver Manila. Kort därpå förenade Filip II Spaniens
och Portugals kronor, hvarvid emellertid de båda landens kolonialförvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
