- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1500-1650 /
80

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.8. Frankrikes kolonialpolitik i Asien, Afrika och Nordamerika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, UPPTÄCKTS- OCH KOLONIALHISTORIA.
med sig folk som slafvar, lösgåfvo de dem mot en lösepenning eller efter ett par års
tjenst. Senare blef deras uppträdande allt våldsammare, och de utgöto då mycket
oskyldigt blod. Bytet lände dem sällan till välsignelse; efter ett afslutadt plundrings-
tåg tillställde de vilda orgier och hemföllo isynnerhet åt dryckenskap. De krigsfartyg,
som utsändes för att förfölja dem, uträttade icke mycket. Men mot slutet af 1600-
talet försvann den glans, som omgaf flibustiererna, af sig själf. Inbördes strider ut-
bröto, förbundets internationella prägel utplånades, de särskilda nationernas söner
begynte tvista med hvarandra, och de europeiska regeringarne undergräfde marken
för dem genom en mera förnuftig tullpolitik.
Bukanierernas och flibustierernas öden och äfventyr hafva skildrats af en bland dem
själfva, en holländsk matros vid namn Esquemeling. Den fläkt af frihetskärlek och
den vilda lidelse, som lågar i denna bok, har förskaffat den världsrykte. Den utkom
1698 på holländska och har, såsom sjöröfvarromantikens egentliga hjältedikt, öfver-
satts till nästan alla europeiska språk; hvarje öfversättare har vinnlagt sig om att
särskildt f ra m hafva sina egna landsmäns andel i äfventyren. Denna bok har utgjort
grundvalen för alla senare sjöröfvarromaner; efterapningar af densamma hafva förnöjt
oss litet livar i vår barndom.
Det bestående resultatet af flibustierernas framträdande var, att det spanska herra-
väldet öfver Antillerna fullständigt öfverändakastades. Från denna tid kommo andra
européer och satte sig i besittning af öarne. Det redan omnämnda Tortuga föll efter
många växlande öden 1640 i händerna på franska hugenotter, som där slogo sig ned.
Frankrikes mest betydande kolonisationsområde utgjorde Kanada. Upptäckten af
S:t Lawrence-floden och Akadiska halfön stod i samband med försöken att finna en
nordvästpassage. I början af 1600-talet var den utmärkte Samuel Chaplain guvernör
öfver kolonierna (1603-1635). Han utforskade den stora floden ända till grannskapet
af Niagara och mohikanernas jaktmarker. Åkerbruket utvecklade sig långsamt, päls-
handeln däremot snabbt, ty tillgången på bäfver var oerhörd. Just vid denna tid
uppkom i Frankrike ett slags kolonialsvärmeri, hvilket från 1615 befrämjades genom
skriftställaren Montchrétien. Fromma adelsdamer, såsom madame de Guercbeville,
skänkte penningar och uppbjödo sitt inflytande vid hofvet för att vinna ej endast
land utan äfven själar och förskaffa jesuiterna ett område att härska öfver i norra
delen af Nya världen. Men inom kort sökte engelsmännen korsa de franska sträf-
vandena och öfverföllo redan 1614 midt under freden kolonien Port Royal. Kon-
flikten mellan de båda europeiska folken öfverflyttades till infödingarne, för hvilka
fransmännen voro en behagligare bekantskap än engelsmännen, enär de förra slogo
sig ned ibland dem, under det de senare jagade bort dem. I politiskt afseende stod
huronernas fredliga och välvilliga stora indianstam på fransmännens sida, hvaremot
engelsmännen anknöto förbindelser med irokeserna, grymma vildar, som de medelst
brännvin och skänker hetsade på sina fiender för att skrattande bevittna, hur röd-
skinnen skalperade dem, bundo dem vid tortyrpålen och brände dem.
Som så många andra företag gynnade Richelieu med statsanslag äfven den kana-
diska kolonisationen. Ett 1628 med stora privilegier utrustadt Kanadakompani bör-
jade en liflig verksamhet; det innehade ju monopol på bäfverpälshandeln. Men trots
allt gingo affärerna icke riktigt bra. Endast motsträfvigt beslöt sig den franske bonden,
som var varmt fästad vid sin torfva, för att utvandra, ehuru öfverfarten till sist ej
kostade mer än 30 fr. Så räknade »Nya Frankrike» år 1642 blott 200 invånare,
under det att Nya Englands stater redan egde 24,000; 1660 hade folkmängden i
Kanada vuxit till 3,418 inbyggare, således alltjämt ett mycket ringa antal. »Den
fransman», yttrar Supan, »som reste till Amerika, fann här samma beklämmande
förhållanden som i hemlandet, samma tryckande statsmyndighet, samma privilegier
för adel och prästerskap, samma hopande af jordegendom i händerna på dessa båda
samhällsklasser, samma samvetstvång». Därtill kommo ständiga kontroverser mellan
prästerskapet och den civila förvaltningen. Utsikterna syntes alltså på intet sätt loc-
kande. Emigranterna utgjordes till stor del af lättjefulla människor eller urspårade
existenser, förtviflade, hviika tillgrepo hvarje medel. Ett säreget släkte begynte drifva
sitt spel i de ogenomträngliga skogarne, de s. k. »skogslöparne» (coureurs de bois):
päls- och snarjägare, budbärare, köpmän, spelare, äfventyrare, förbrytare, naturentu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:48:47 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/4/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free