Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.8. Frankrikes kolonialpolitik i Asien, Afrika och Nordamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKES KOLONIALPOLITIK I ASIEN, AFRIKA OCH NORDAMERIKA. 81
siaster och upptäcktsfarare. De bildade ett laglöst samfund: ena dagen försänkta i
den djupaste nöd, i kamp med »odjur», kända för sitt utomordentliga väderkorn:
rofgiriga vilddjur och grymma indianer; den andra i sus och dus förslösande vinsten
af sitt förvärfvade byte. De förde en eländig tillvaro, full af faror, och hängde dock
med passion fast vid lifvet.
Emellertid hade engelsmännen eröfrat större delen af landet samt hufvudstaden
Quebec, hvilket allt konung Karl I visserligen återlemnade. Kolonien utvecklade
sig nu i lugn under betydlig medverkan från jesuiternas sida. Deras sändebud voro
de första européer, som sågo »de stora sjöarne» och Niagarafallet. De trängde långt
västerut, under det att franska köpmän omkr. 1670 anlade Detroit. I grefve Fon-
tenac erhöll »Nya Frankrike» sin mest betydande ståthållare; hans berömda förvalt-
ningsarbete infaller mellan 1672-1682 och 1689-1698. Under hans tid funno två
jesuitfäder 1673 floden Missisippi och beforo den ända till dess utlopp i Mexikan-
ska golfen. I deras spår följde La Salle och Hennepin, hvilka förklarade Missi-
sippis flodområde för fransk statsegendom och för detsamma funno benämningen Louisi-
ana, hvars omfång senare betydligt krympt samman. La Salle var en äkta upp-
täckarenatur, äregirig, klok, praktisk och energisk. Med sitt fina spårsinne insåg
han den oerhörda betydelse, som det amerikanska inlandet egde. 1669 fann han
Ohio. Sedermera förvärfvade han sig stor rikedom genom handeln med pälsvaror
och stupade 1687, efter många konflikter med Fontenacs efterträdare, i kampen med
indianerna. La Salles eröfringar voro af utomordentlig betydelse: genom dem inne-
stängde Frankrike i en vid omkrets Nya Englands stater och afskilde dem från in-
landet; till och med New Foundland öfvergick småningom från engelsk till fransk
ego. Till en början såg det alltså ut, som om framtiden tillhörde Frankrike. I före-
ning med Spanien, hvars kolonialområde nådde upp till det franska, sökte det sätta
en gräns för briterna genom en fästningslinie längs Mississippi, som hvars ändpunkt
det 1718 grundlagda New Orleans, våra dagars härskarinna öfver bomullsmark-
naden, kan anses. Denna stad eger ännu i vissa delar fransk befolkning och be-
varar alltjämt franska seder. Äfven på andra områden var man verksam: skogar
röjdes bort, fält odlades och fort byggdes till försvar mot indianerna. Detroit upp-
växte till ett centrum för pälshandeln. Ett pälsvarukompani upprättade kolonier i
sjöområdet och utsträckte sina färder ända till Klippbergen. Men fransmännen för-
stodo icke att tillräckligt tillgodogöra sig landets tillgångar, och utvecklingen fortgick
blott långsamt. År 1721 funnos i Kanada endast 25,000 hvita, och Louisianas euro-
peiska befolkning uppgick 1708 till blott 279. Besviken på sina förhoppningar, ut-
arrenderade den franska regeringen det ofantliga landet jämte Texas till en köp-
man - då inträffade ännu en gång ett uppsving, tack vare Law. Han grundade
Västerns handelskompani (Compagnie d’Occident), hvars kurser liksom det västindiska
kompaniets bedrägligt uppdrefvos från 300 till 20,000. Men inom kort föll allt
samman. Bristen på arbetskraft blef till den grad kännbar, att man förvandlade
Louisiana till en förbrytarkoloni. Västerns kompani upplöstes redan 1721. Syster-
kompaniet led fruktansvärda kursfall, och hela Frankrike råkade i trångmål.
Till denna utgång medverkade de mest olikartade omständigheter. Med engels-
männen och en del af indianerna befann man sig oupphörligt i krig. Regeringen
visade en fördärflig vacklande hållning, otrolig oförmåga och det gröfsta slarf, ja
samvetslöshet gentemot nybyggarne, medan engelsmännen i början förö fram med
gränslös råhet och alltjämt upphetsade irokeserna, men sedermera alltmer begynte
visa prof på de öfverlägsna egenskaper, som utmärka deras nation och deras institu-
tioner. I följd bäraf måste de långsamt men säkert få öfverhand. Å ena sidan fun-
nos frihetsanda, sedlig vandel och oberoende, å den andra monopol, präster och
ämbetsmän. Guvernören Duquesne kunde skrifva till Paris: »Det finns så många
skälmar här i landet, att man icke kan freda sig för deras angrepp.» Främst till
följd af ämbetsmännens bedrägliga förfarande uppkom ofantlig prisstegring: ett fat
vin kostade 800 fr., mjöl stod öfver hufvud taget icke till att få. Så gick trots allt rid-
derligt motstånd det ena stycket af »Nya Frankrike» efter det andra förloradt.
Därpå kom det sjuåriga krigets amerikanska parallelstrid, framkallad af tusen or-
saker, och förde med sig det slutliga afgörandet. I denna kamp framträdde
Världshistoria IV, 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
