Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.8. Frankrikes kolonialpolitik i Asien, Afrika och Nordamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
J. VON PFLUGK-HARTTUNG, UPPTÄCKTS- OCH KOLONIALHISTORIA.
utomordentliga män, å den franska sidan den tappre markis de Montcalm, å den
engelska generalerna Amherst och Wolfe och i bakgrunden den unge George Washing-
ton. Den engelska ministären uppgjorde 1755 en plan att från skilda håll angripa
fransmännen i Amerika och i ett slag tillintetgöra dem. Men försöket misslyckades.
Man fäktade häftigt, men det ledde icke till något afgörande. 1756 stormade Mont-
calm Oswego och tvang 1757 Fort William Henry att gifva sig, hvarvid hans röd-
skinn nedhöggo hela besättningen. 1758 föllo visserligen flera franska fort, men vid
Georgesjön förlorade engelsmännen 2,000 man. Pitt ville göra ett slut på kriget och
lät 1759 angripa Kanada från tre sidor med en öfverlägsen krigsmakt. General
Wolfe seglade med 8000 man uppför S:t Lawrence-floden och slog läger strax nedan-
för Quebec. Hans första stormning afslogs. Nu landsteg han oförmodadt på västra
Utsikt öfver Quebec.
Originalet i Nationalbiblioteket i Paris.
sidan om staden, tvang Montcalm till ett afgörande slag och slog honom i grund.
Men såväl han som hans motståndare stupade i drabbningen. Den 18 september
syntes den hvita parlamentärflaggan på det klippomgifna citadellet. Flera andra
fästningar intogos; den 8 september 1760 gaf sig Frankrikes sista skyddsvärn, Mont-
real, och markis de Vaudreuil öfverlemnade Kanada »med alla dess skyddsområden»
till britiska kronan. Kanada hade lidit fruktansvärdt under kriget.
1763 års fred bekräftade afgörandet på slagfältet: Kanada och öarne utanför kusten
tillföllo England, södra delen af de franska besittningarne Spanien, - mycket
«mot befolkningens vilja, hvilken gjorde uppror. När guvernören Bigot i Versailles
trädde inför konungen, utfor denne onådigt mot honom. Några ämbetsmän kastades
i Bastiljen, och deras genom svindlerier förvärfvade rikedomar beslagtogos. Men
hvad hjälpte det? De mer än 110 millioner, hvilka Frankrike under de sista elfva
åren användt för Kanadas räkning, voro förlorade - liksom landet.
Frankrikes kolonialpolitik hade lidit skeppsbrott. Och Voltaire, »ancien regimes»
dödsfiende, firade Englands seger öfver hans fädernesland som frihetens triumf och
.de nya mänskliga rättigheternas seger öfver den döende despotismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
