Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.9. England blir världsmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLAND BLIR VÄRLDSMAKT.. 93
ningar öfverflyttades till hans omgifning och till ämbetsmännen, så att en räntmästare
på några år kunde utarma ett landområde med nära en million invånare. Djupa
slagskuggor funnos vid sidan af ljuspunkterna.
När Hastings landsteg i Europa, mottogs han med hänryckning. Men när han
gjorde anspråk på ett pärskap, uppstod en storm af ovilja, för hvilken han dukade
under. Hans motståndare togo de undertryckta inderna i sin vältalighets hägn.
Hastings måste framträda som anklagad inför underhuset. Underhuset framförde klagomål
mot honom för svåra förbrytelser och dåligt beteende. Häraf uppstod 1788 en process,
som drog ut ända till 1795 för att till sist sluta med ett frikännande. Efter fälld
dom böjde den en gång allsvåldige vördnadsfullt knä. Han var en ruinerad man
och kunde knappt bestrida utgifterna för veckan. Men Ostindiska kompaniet tog sig
an honom och understödde honom storartadt, tills han 1818 dog vid 86 års ålder.
Grunddraget i Hastings natur var en äkta britisk oförskämdhet, inför hvilken världen
ter sig som skapad endast för dess nycker, som alltid känner sig vara i sin goda rätt, för
hvilken det ej gifves någon rätt för andra, någon ära eller lycka för någon annan. Med
ett gränslöst själfförtroende, oblyg djärfhet och järnhård viljekraft, hård, oböjlig, för-
värfslysten, klok, kall och klar, var han lugn i rådslag och stark i handling. En
betydande arbetsförmåga, storartad organisationstalang, med ett hänsynslöst människo-
förakt, ingaf han förtroende, blek fruktan och darrande tillgifvenhet. Hastings’ olycka
var striden mellan staten och kompaniet och hans kamp i första ledet för det underlägsna
partiets sak. Alltid kände han sig såsom representant för kompaniet, och så förblef
han alltjämt hvad han i början varit: en handelsbetjent - visserligen i största stil.
För kompaniet var han rätte mannen, för staten har han banat vägen, men för In-
dien har han varit en förbrytare.
Genom East India Bill 1784 inskränktes kompaniets verksamhet så småningom
till dess ursprungliga område, handeln, under det att staten kunde öfvertaga led-
ningen. Det skedde väsentligen genom generalguvernörerna lord Cornwallis (1786-
1792) och markis Wellesley (1798-1805), den senare en broder till lord Wellington.
Omkr. 1820 har man uppskattat invånarnes antal i de omedelbart britiska besitt-
ningarne till 83 och i vasallstaterna till 40 millioner människor. Ett kolonialrike af
sådant omfång hade världen ännu icke skådat. Det hade tillkommit genom ett han-
delssällskap, men det engelska parlamentet höjde sig öfver det som högsta kontrolle-
rande myndighet och gaf därigenom upphof till expektansen på Indien som statens
besittning. I sitt stora »Begumtal», mot Hastings, »det vackraste, som hållits i
underhuset», betonade Sheridan, att parlamentet äfven hade till ändamål att för
infödingarne tjena till forum mot förtryck från ämbetsmännens sida. Endast en sådan
kontroll förmådde skapa det mått af förtroende till engelskt herravälde, som fordrades
för ett långvarigt, godt och lyckligt förhållande mellan dotter- och moderland och
för koloniens egen uppblomstring.
Engelsmännens väldiga expansionsförmåga under 1700-talet grep vida utöfver Ost-
indien. År 1762 uppenbarade sig en britisk eskader utanför Manila för att eröfra
Filippinerna från spanjorerna. Med hjälp af arbetarne, som ställde sig på deras sida,
togo de staden i besittning. Men en katolsk^präst åstadkom ett uppror bland taga-
lerna, till följd h vara f inkräktarne åter förjagades. I Birma täflade engelsmännen med
fransmännen. De sistnämnde höllo tillsamman med den öfvermäktiga stadsstaten
Pegu, som underkufvade hela Awa. Då uppträdde Alompra, »Bortre Indiens Napoleon»,
mellan 1753-1757 och gjorde med britisk hjälp Awa åter själfständigt. Siarn afstängde
sig mot slutet af 1600-talet helt och hållet för främlingarne, liksom Kina och Japan
redan gjort, och deras exempel följdes af Kambodja, Kochinkina, Annam och Tongking.
Under det engelsmännen i Indien gingo från seger till seger, stannade de i Afrika
ännu långt bakom sina medtäflare. På Guldkusten grundade holländarne 1617 det
första faktoriet af någon längre varaktighet, Gorée, och redan följande år upprättade
engelsmännen Fort James vid Gambias mynning, hvarifrån de förö uppför floden
för att uppnå Senegal och guldlanden Bambuk och Bure. Till en början blef
Holland hufvudmakten, som med alla medel för sin räkning sökte monopolisera
handeln, i synnerhet slafexporten. Som en motvikt bildade de engelska köpmännen
16(52 ett sällskap, h varpå deras motståndare måste bekväma sig till att dela infly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
