Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 Olika styrelseformer. Borgare, signorer, tyranner och condottierer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BORGARE, SIGNORER, TYRANNER OCH CONDOTTIERER.
147
som i deras anda gjorde de stora
statsskrifterna till litterära konst-
verk och därigenom icke förfe-
lade att göra verkan. Staden
ärade honom som en klenod,
och när han 76-årig, grånad i
stadens tjenst, afled, ställdes
hans stoft på bår på Piazza Pe-
ruzzio och kröntes, efter ett hu-
manistiskt loftal, i närvaro af de
högsta ämbetsmännen med skal-
delagern. Därpå sänktes of ver stof-
tet samhällets fanor och standar.
Efter Coluccio Salutati följde
Lionardo Bruni och Carlo Mar-
suppini, för hvilkas stoft staden
uppförde de dyrbaraste grafmo-
nument i mausoleet öfver sina
största män, Santa Croce. Lio-
nardo, en filolog af stor förtjenst,
skref dessutom sin stads historia.
Man lade efter hans död denna
historiebok på hans bröst och
krönte äfven hans panna med
lagern. Så har han förevigats:
en sinnebild af denna nya dyr-
kan af människorna.
Det spår af antika traditioner
och det sinne för det högtidliga
och patetiska, som alltjämt fort-
lefde hos folket själft, skärptes i
hägnet af den nya rörelsen. Man
förkunnar högt, att icke ödmjukheten, utan äran och det upphöjda är det eftersträfvans-
värda. Folket, som tänkte högt om sig själft, kände sig som ättlingar af de stora ro-
marne, och i antikens namn öppnade man hjärtan och dörrar. Talet och konsten kunde
icke få någon bättre utsmyckning än genom klassiska bilder, och man upptog icke illa,
att den litterära dyrkan af den klassiska stilen inom kort frambragte ett öfvermått af
stilistiska grannlåter. I för oss knappast begriplig grad voro språk och stil ännu verklig
musik, och präktigt instrumenterade de alla hyllningens liksom smädelsens motiv.
För båda slagen hade den lärda såväl som den politiska världen ofantligt rik användning.
4. Olika styrelseformer. Borgare, signorer, tyranner och condottierer.
Det allra märkligaste draget af uppblomstringen i Italien under dessa århundraden
är, att öfver den borgerliga verksamheten och gemenskapen den mest egennyttiga
stormanskultur höjde sig. Hvarje den naturliga utvecklingens teori bragies här på
skam till följd af mångsidigheten i de historiska betingelserna och traditionernas tvång.
Måhända har kejsartidens feodala styrelse med sina markgrefvar, vikarier, rikskap-
tener och podestå för alltid vant städerna och provinserna vid höga adelsmäns
herravälde. Ty när de frigjorda städerna skulle försvara sig mot hvarandra och blott
med möda kunde bibehålla ordning innanför murarne öfver ett samhälle af motstri-
diga intressen, då korade de likväl åter fullt frivilligt främmande eller inhemska
stormän till domare, ledare och fältkaptener. Sådana ämbeten voro till en början alls
icke gemensamma för alla städer utan, motsvarande dessa samhällens uppkomst,
inrättade dels för bestämda stadskvarter eller för vissa industrigrenar och handtverk,
dels uteslutande bestämda till småfolkets skydd mot de mäktiga herrarne. Man
kallade de utvalde konsuler, rektorer, kaptener, och äfven, förmodligen efter det baner
Cangrande
della Scala.
Ryttarstaty öfver portalen i
Santa Maria antica i Verona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
