Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 Angreppet på aflaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANGREPPET PÅ AFLATEN.
239
Samtida flygblad, riktadt mot Tezels aflatshandel.
de skulle i blind ifver hafva
framdragit en mera aflägset lig-
gande fråga af skickelsediger
bärvidd - den om påfvens
maktfullkomlighet - och på
detta sätt flyttat striden öfver
på ett helt annat område. Man
gör dem likväl häri orätt. Hade
icke Luther angripit en institu-
tion, som djupt ingrep i det
kyrkliga och religiösa lifvet och
det på ett sätt, att af en ska-
pelse under århundradens lopp,
på hvilken påfvar och teologer
med lika stor ifver arbetat,
knappast mer än namnet stod
kvar? Innebar det icke i själfva
verket ett alldeles direkt an-
grepp på påfvens makt? Endast
i ett afseende togo motståndarne
miste. De visste ej och kunde
ej veta, att denne munk icke
hade en aning om, hvad denna
själfklara handling af religiös
samvetsgrannhet hade att be-
tyda. I sin om obekantskap med
världen vittnande åskådning af
tingen, i sin barnsliga uppfatt-
ning af påfvemakten, i sin ärliga tilltro till den goda viljan hos kristenhetens öfver-
herde hade han lefvat i den naiva öfvertygelsen, att påfven icke blott måste, nej kunde
och skulle afskaffa, hvad som här bekämpats såsom stridande mot själens bästa.
Då kommo honom nu motståndarne till hjälp och öppnade hans ögon. Ju mer
de larmade, dess snabbare framsteg gjorde han. Han blef ingen svaret skyldig,
med mäktiga vapen försvarade han sig. Han tog dessa från den heliga skrift och
från historien, till hvilkas studium han med makt drefs. Det är intressant att följa,
huru fördjupandet i dem, i de gamla kyrkofäderna, i medeltidsurkunderna, leder
honom från den ena upptäckten till den andra. Dessa fäder kände icke till något
den romerske biskopens primat med dess allmakt, hvilket ju uppgafs hafva egt bestånd
från äldsta tider. Och de urkunder, hvarpå det påfliga enväldet stödde sig, visade
sig endels stå i strid med bibel och förnuft, endels vara till och med förfalskade. Af
häpnad visste han ibland knappt, hvad han skulle säga. Men ej mindre stor än
hans häpnad var hans djupa sinnesrörelse. Det ena efter det andra af det, hvarvid
han höll fast, hvarvid han var fästad med sin själs alla fibrer, såg han störta öfver-
ända: påfvens gudomliga anseende, konciliernas ofelbarhet, kyrkans egen ofelbarhet.
Hvad kunde han längre hålla sig till? Fanns det längre någon yttre auktoritet för
honom? Och hvilken smärta måste det ej likväl vålla honom, när han, kyrkans
hängifnaste son, såggrundvalarne för sin tillförsikt till henne underminerade? Ty denne
störste omstörtare i världshistorien kände ingen glädje öfver någon revolution, han
åsyftade ej en gång några reformer. Han hörde till de naturer, som, genomträngda af
den mest lifliga känsla af vördnad, af pietet, med seghet fasthålla vid det gamla.
Hvarje ny insikt måste han därför tillkämpa sig. Den hårda kampen med hans mot-
ståndare föregicks alltid af en än hårdare kamp i hans inre. Men om han väl gått seger-
rikt fram ur denna, såg han sig icke längre tillbaka, det fanns då ingen återvändo.
Så har Luther i oafbruten strid - det är den viktigaste följden af hans handling den 31
oktober - under de närmaste åren, till 1520, utvecklat sig till reformatorns fulla mognad.
Men lemnade man honom, då tid till en dylik utveckling? Fick han då i ostörd
ro föra den stora kampen och obehindradt utströ ordets sådd i fulla tre års tid?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
