Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5 Det tyska folket, kejsaren och riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET TYSKA FOLKET, KEJSAREN OCH RIKET.
285
Eröfringen af borgen Sickingen.
Kopparstick ur Gottfrieds Historische Chronik 1619.
Icke mindre liffullt gaf Eberlin von Giinzburg i folkliga skrifter uttryck åt nationens
tänkesätt. Han ville, som han säger, »rikta allt sitt tal till vår nådigste kejsar
Karls trofast adligt kristliga hjärta, så att hans kejserliga Majestät blefve väl underrättad
och alla hans undersåtar måtte få njuta lycka och välgång.» Han råder kejsaren
att framför allt gifva afsked åt »det påfliga folket», tiggarmunkar och »kurtisaner»,
från hvilka allt ondt kommer, att därför entlediga äfven sin biktfader, gråbrödra-
munken (franciskanen Glapion) och i stället »till biktfader och inrikes rådgifvare»
antaga Erasmus eller också Luther eller Karlstadt. Det funnes inga större vänner
till såväl kejsaren som riket än Luther och Hultén, »hvilka allena eftersträfva din
och dina undersåtars välgång, ära, lycka och salighet, de och alla deras anhängare;
lif och ära, gods och allt vilja de låta för dig.» Detta måste kejsaren lära känna och
med deras hjälp rensa bort kurians missbruk i Tyskland, ja göra rent hus med hela
den tyska kyrkostaten: »ingen biskop får vidare vara kurfurste!» »Sedan skola de
starka tyskarne resa sig med lif och gods och draga med dig mot Rom och göra
hela Italien dig underdånigt. Då behöfver du för framtiden krusa hvarken påfve
eller kardinaler. Så skall du blifva en väldig konung. Utför du först Guds sak, då
skall Gud också utföra din.»
Hvad Eberlin tillropade kejsaren har tvifvelsutan sprungit ur folksjälens djup.
Och denna var gripen och uppskakad af ögonblickets nästan enastående betydelse.
Historikern kan i våra dagar öfverblicka denna innebörd i hela dess vidtomfattande
kraft. Vi se, att en världshistorisk uppgift utan like förelåg för Karl V. Han skulle
hafva kunnat räknas till mänsklighetens störste välgörare, om han fattat uppgiften
och varit i stånd att lösa den.
Och likafullt, kunde man öfver hufvud tala naivare, ja dåraktigare, med större
okunnighet om världen och med svårare missuppfattning af den unge Habsburgaren
än dessa varmblodiga fosterlandsvänner, folkets talemän?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
