- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1500-1650 /
297

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6 Den evangeliska rörelsens oemotståndliga fortgång 1521–1524

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN EVANGELISKA RÖRELSENS OEMOTSTÅNDLIGA FORTGÅNG 1521 -1524.

297

ADR1ANVS NAT1

CIMBR1CVS PATR]

DERTVNENSIS

rörelsen. Redan i början af år 1522 hade
hertig Georg af Sachsen för Hans von der
Planitz tillstått, att, därest »han icke in-
grepe med kraft och våld, så skulle hans
land nästan helt och hållet blifva kät-
terskt.» Men våld visade sig kunna uträtta
lika litet här som under habsburgsk spira.
När Ferdinand 1524 i sina arfland med
skärpa fordrade, att ediktet i Worms skulle
genomföras, förklarade undersåtarne i
hans nederösterrikiska land för honom,
att han vore »herre of ver deras gods och
lif» och därutinnan ville de beredvilligt
hörsamma honom, men hvad deras själ
anginge, måtte han »icke betunga dem
med att göra påbud eller förbud».

Redan häraf se vi, på hur långt håll
böljeslaget af den evangeliska strömningen
redan kunde förmärkas. Så långt det
tyska språket ljöd, så långt hade evange-
liets rop nått. Allt var uppfylldt af det-
samma. Från Nederlanden till Livland,
från Elsass till Ungerns gräns, från Öster-
sjön till Schweizer- och Tyroler-alperna
- var allt som ett enda stort flodområde,
hvarur endast större eller mindre öar höjde
sig. Visserligen var flodvågen starkare på

ett håll, svagare på ett annat. Starkast, p.f Hadrianus VI
bortsedt från Wittenberg och dess sachsisk- raive rtaaiianus V1-
thuringska grannskap, i riksstäderna, fram-
för allt i Nurnberg, därjämte - för att blott nämna de viktigaste - i Augsburg,
Strassburg, Ulm, öfver hufvud taget i hela sydvästra Tyskland. Det var icke blott
stadskulturen, som här beredde reformationen insteg; ofta täflade det lägre folket
med männen af humanistisk bildning.

Vid utbredningen af Luthers läror kommo de tidigare brukade medlen till an-
vändning. Vid sidan af de personliga bärarne af de nya idéerna, präster, munkar och
lekmän, fick tryckpressen en oanad betydelse. Man har beräknat, att från 1516 till
1524 antalet tyska tryckalster niodubblats. Och dessa skrifter, som, ofta försedda
med förklarande eller också satiriska illustrationer, än på allmänfattlig prosa, än i
omtyckta rimmerier vände sig till folket, slukades af hög och låg. Deras verkan in-
skränkte sig icke till de läskunniges krets. Den som icke själf kunde läsa, lät väl
en »scholaris» föreläsa för sig Luthers skrifter och de religiösa flygbladen. Eller
också föredrogos tryckalstren, och icke minst Nya Testamentets skrifter, i en större
krets och tillegnades personligt i muntligt tal och disputationer. Det är dylika
församlingar, som broder Henrik von Kettenbach tänker på, när han säger: »I Ulm
göras måhända på ölstugorna och i borgarhusen bättre predikningar än på alla
stadens predikstolar»; de senare voro då ännu slutna för de evangeliske.

Men där, hvarest någon möjlighet förefanns, uppgaf man redan denna nöd-
tvungna konventikeltillvaro. Ty det var icke någon ljusskygg, trångbröstad fromhet
hos mystiska sekterister, som här dref silt spel. Så slöto sig på många håll Luthers
i början spridda anhängare tillsamman till evangeliska församlingar - ett framsteg,
som i hög grad måste bidraga till reformationens befästande. Då fingo naturligtvis
de gamla gudstjenstceremonierna vika, så långt de stodo i strid med evangelium.
Nya, genomgående enkelt hållna, trädde i deras ställe. Luther själf föregick med
deras utarbetande, dock endast för att gifva ett mönster, en förebild, ej för att »ena-
handa ordning» skulle råda öfverallt. Omväxling föreföll honom vara önskvärd,
hvarje tvång, hvarje lag förkastlig. Det behöfver knappast påpekas, att vid denna

Kopparstick af
Daniel Hopfer.

Världshistoria IV.

38

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/4/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free