Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6 Den evangeliska rörelsens oemotståndliga fortgång 1521–1524
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN EVANGELISKA RÖRELSENS OEMOTSTÅNDLIGA FORTGÅNG 1521–1524. 299
påfvens antikristliga regemente skulle förstöras »utan handgripligheter» blott »genom
Kristi mun» d. v. s. »medelst sanningens ljus,» erinrat sina anhängare, att
aflägsnandet af missbruken måste ske »genom laglig makt,» icke genom »herr
Omnes» - den stora hopens uppresning. »Ty uppror har intet förnuft och går
gemenligen mera ut of ver de oskyldige än of ver de skyldige»; därför »hvilka min
lära rätt läsa och förstå, de göra icke uppror; ingalunda hafva de lärt det af mig.»
När han kort därpå från Wartburg återvändt hem för att göra slut på villervallan
i Wittenberg, då förkunnade han på nytt med glödande vältalighet sin sats om or-
dets makt. »Summa Summarum», så talade han från predikstolen till de sina,
»predika vill jag det, säga vill jag det, skrifva vill jag det (nämligen, att mässan är
af ondo; däremot hade opåkallade ledare, istället för att predika mot den, »ryckt
folket därifrån med våld och hårdragning»). Men tvinga, med våld nödga någon vill
jag icke. Ty tron vill frivilligt, onödgadt tilldragas. Tagen exempel af mig. Jag har
varit aflaten och alla papister emot men ingalunda med våld. Jag har allena
drifvit, predikat och skrifvit Guds ord; för öfrigt har jag intet gjort. Det har,
när jag sofvit, när jag med min Philippo (Melanchton) och Amsdorf druckit witten-
bergskt öl, haft så stor verkan, att påfvedömet blifvit så svagt, att ännu aldrig hvar-
ken furste eller kejsare vållat det så stort men. Jag har ingenting gjort: ordet har
verkat och uträttat det allt.» När han sista året för sig klargjorde verkan af sin
sanningsförkunnelse, så gick han, liksom i den förut nämnda skriften så långt i sin
optimism, att han utropade: må ordet ännu två år så förkunnas, och man skall se,
hvart påfvens regemente skall taga vägen: »det skall försvinna som en rök!»
Hur storartad är icke denna troskraft och starka förhoppning hos den bannlyste,
den i akt förklarade, i sin vrå undangömde! Men äfven alla hans stridskamrater
voro uppfyllda af samma glada förtröstan på den segerrika kraften hos deras ords
vapen. Fanns det någon andlig makt, som hade kunnat gå upp rnot denna upp-
höjda stämning? Mer än något annat drag präglar denna glada förhoppningsfullhet
hos de ledande kretsarne och hos den stora massan, som inspirerades af dessa, de
af ständig kamp fyllda åren under den tyska reformationens första utbredning.
Vårens sälla tid var kommen. Näktergalen sjöng i lunden. Så utmålade han
för sig i sitt fromma sinne kristenhetens situation, den hedervärde niirnbergske
mästersångaren Hans Sachs. Hvem känner icke de verser, hvarmed han (1523) in-
leder sin »Wittenbergisch Nachtigall»?
»Wach auf! Es nahent gen dem Tag.
Ich hör singen im griinen Håg
ein wunigkliche Nachtigall.
Ihr Stimm durchklinget Berg und Thal.
Die Nacht neigt sich gen Occident,
der Tag geht auf von Orient,
die rotprunstige Morgenröt
her durch die triiben Wolken geht.»
Men ännu mer jublande klingar den sång, som Luther själf uppstämt för denna
vårtid. Det var en egendomlig anledning, som väckte skalden till lif inom den fyra-
tioårige mannen. Två unga augustinermunkar, ordensbröder till reformatorn, hade
1523 på grund af sin ståndaktiga bekännelse af sanningen bränts å bål i Brussel,
ännu i lågorna lofprisande Gud; den unga kyrkan hade fått sina första martyrer.
Då griper Luther till lyran. I landsknektvisans folkton berättar han deras historia
och förkunnar därpå triumferande, att mördarne, sofisterna i Löwen, dragit det
kortaste strået. De ångra redan sin gärning. Ty:
»Die Aschen will nicht lassen ab,
sie stäubt in allén Landen.
Hie hilft kein Bach, Loch, Grub noch Grab,
sie macht den Feind zu Schanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
