Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8 Karl V, makterna och riket från 1525 till 1532
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
TH. RRIEGER, REFORMATIONEN.
glödande ifver togo parti för den gamla kyrkan, hvilken delvis varit dem ganska
likgiltig. Det var emellertid förnämligast skogskantonerna - Schwyz, Uri, Unter-
walden, Zug - och det närbelägna Luzern, hvarest till följd af jordens torftiga af-
kastning ungdomen begärligt tog värfning under främmande fanor och »pensionä-
rerna» sutto tätast. Här möta vi fördenskull hufvudfienderna till Zwingli och Zii-
rich, hvilken kanton var den enda, som år 1521 ej deltog i edskantonernas förbund
med Frankrike. Och medan gemene man i Ziirich och snart också i de öfriga bor-
garstäderna lutade åt reformatio-
nen, slöt sig här folket mest till
maktinnehafvarne; ty, slog Ziirichs
politik igenom i hela Edsförbundet,
då var det slut med de »värfvades»
vinstrika och tygellösa lif.
Så var det från den reformato-
riska rörelsens första början så godt
som uteslutet, att samtliga tretton
kantoner i Schweiz skulle ansluta
sig till densamma. När reforma-
tionen i Ziirich efter ungefär treårig
kamp 1525 fick öfverhand och äfven
redan begynt att utbreda sig till
andra områden, såsom Schaffhausen
och Appenzell, då var i de fem
kantonerna redan beslutet fattadt
»att med all kraft stå kvar vid den
gamla tron och utrota den nya samt
äfvenledes med dem, som slutit sig
till reformationen, icke alls hafva
någon gemenskap». De kunde dock
ej förhindra, att den evangeliska
tron under de närmaste åren grep
allt mer och mer omkring sig; 1528
anslöt sig Bern, den mäktigaste och
främsta kantonen i Schweiz, till den-
samma, ett år senare Basel; vid
samma tid voro utom Schaffhausen
och Appenzell äfven Glarus och
Solothurn till stor del eröfrade,likaså
bland de förbundna områdena Grau-
biinden och St. Gallen. Måhända
skulle en fredlig skilsmässa hafva
varit möjlig, hade icke de s. k.
»gemensamma områdena och fögderierna», hvilka i tur och ordning förvaltades af
olika kantoner, kastat ut ett stridsäpple bland partierna. Ty också här vann reforma-
tionen liflig anklang: sorgfälligt omhuldades den af de evangeliska kantonerna, men
underkufvades med brutalt våld af de andra. Redan hade de katolska kantonerna
förenat sig till ett särskildt förbund, medan Ziirich åstadkommit ett motförbund, den
s. k. »kristliga borgrätten»; det afslöts först med riksstaden Konstanz, inom kort slöt
sig Bern till den, senare också Basel och andra städer i Schweiz. Det var för de fem
kantonerna en impuls att likaledes se sig om efter utländsk hjälp. Och i så hög
grad tog bland dem hatet mot trosfienderna öfverhand öfver den gammalschweiziska
patriotismen, att de kunde förmå sig till att ingå förbund med huset Habsburg,
Edsförbundets arffiende, för upprätthållandet af den »gamla kristliga tron».
Sålunda blef spänningen starkare än någonsin. Kunde Ziirich längre föredraga
urkantonernas blodiga grymhet inom de gemensamma områdena eller låta det för-
blifva ostraffadt, att Schwyzborna tillfångatagit och bränt en präst från Ziirich? Fanns
det då ännu någon annan utväg än krig? Zwingli var besluten att taga ledningen
Zwinglis vapen.
Efter originalen i Schweize-
riches Landesmuseum i Ziirich.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
