Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8 Karl V, makterna och riket från 1525 till 1532
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL V, MAKTERNA OCH RIKET FRÅN 1525 TILL 1532. 341
Den kyrkliga och den borgerliga kommunen voro för Zwingli på visst salt samman-
fallande begrepp.
Denna medeltida uppfattning af öfverhetens religiösa uppgift fick betänkliga
följder: den lände statens själfständighet till förfång och tvang till religiös intolerans.
Statens själfständighet led af bräck.
De två hundrades »stora råd» utöfvade den kyrkliga makten »såsom andlig öfver-
het och i stället för hans allmänna kyrka», såsom det heter i ämbetsskrifvelserna.
Villkoret därför var dock, att det icke förbröte sig mot »Guds ords regel och rätte-
snöre». Det bekände sig själft till denna auktoritet, när det i ett religionspåbud
försäkrade, att det »på Guds befallning» träffade sina anordningar. Men kunde det
då till äfventyrs själft afgöra, hvad som vore Guds vilja i skriften? Nej! Det måste
inhemta kunskap af de skriftlärde, af teologerna. Det var naturligtvis Zwingli, som
utlade och för myndigheterna forkunna.de Guds i den heliga skrift inneboende vilja.
Fullständigt naivt har han själf omtalat för oss sitt tillvägagående: framför allt behand-
lade han i sin predikan hvad som låg honom om hjärtat - också politiska frågor -, så
länge, tills han för sin mening vunnit »den stora mängden af troende»; därpå vände
han sig till de tvåhundrades råd, på det att detta »i samförstånd med ordets tjenare»
skulle »i kyrkans namn» utfärda de nödvändiga befallningarne. Så vann Zwingli i
Zurich en ställning som en gammaltestamentlig profet. Efter hans anvisning egde
öfverheten att förfara i frågor rörande religionen - och ej blott i religionsfrågor!
Guds ord är ju rättesnöret icke blott för det religiösa utan äfven för hela det bor-
gerliga lifvet. Också för dess gestaltning eger Guds profet sätta mått och mål! På
detta sätt kunde gudsherraväldets, teokratiens ideal uppnås, hvilket - på äkta
medeltidsvis - föresväfvade Zurichs reformator.
Denna teokratiska stat förde i enlighet med sin natur med sig tvång och oför-
dragsamhet i trossaker.
Rådet utfärdade påbud, än beträffande förkunnandet af Guds ord, gudstjenst-
ceremonierna, än till höjande af den offentliga sedligheten: här möta vi lagbud mot
öfverträdelse af sjätte budet, mot omåttligt värdshuslefverne, mot allt slags hasard-
spel. Det var ett slags statens kyrkotukt, som med stränghet handhades. Men rå-
det ansåg sig också ega befogenhet till tvångsföreskrifter i trossaker och till ingrepp
på den enskildes samvetsområde. Det lät - under år 1530 - det påbudet utgå,
att hvar och en hvarje söndag måste besöka gudstjensten. Redan tidigare hade an-
hängarne af det gamla kyrkoväsendet i växande grad fått erfara den nya statsreli-
gionens ofördragsamhet. Efter afskaffandet af mässan (1525) afslog rådet den be-
gäran, som framställts af några borgare, att till dem afstå åtminstone en kyrka för
den gamla gudstjensten, men gaf dem tillstånd att i det gammalkyrkliga grannskapet
besöka mässan. Ett par år därefter återtogs detta tillstånd, och hvarje dylikt besök
belades med straff, ja till slut förbjöds äfvenledes utöfvandet af de afskaffade kyrko-
bruken - idel rådsförordningar, framtvungna af Zwinglis enträgna maningar.
Följderna af denna mångfaldiga sammankoppling af religion och politik trädde
under reformationens utbredning i Schweiz tydligt i dagen. Om Zwingli i Zurich
så småningom som reformator afgick med segern, så hade han detta icke uteslu-
tande att tacka den segerrika makten af evangeliet, hvilket han förkunnade med
hänförande kraft. Till framgången bidrog i betydlig mån också den triumf, som
politikern vann i sin kamp mot det inställsamma närmandet till Frankrike, mot den
olofliga värfningen i främmande tjenst och »pensionsofoget», denna »öppna pest-
böld», detta »fördärf för fäderneslandet, sederna, religionen och all anständighet».
Gällde denna kamp, som af honom icke minst med religionens vapen utkämpades,
öfvervägande de gamla släkterna, h vilka jämväl i Zurich icke ville umbära fördelen
af den franska »penningsäcken», så låg det endast i sakens natur, om öfverallt
de, som mottogo »främmande gåfvor», i folkprästen i Zurich och den politiska dema-
gogen sågo icke blott sin dödsfiende utan tillika en upprorisk »kättare» och nu med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
