Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10 Det schmalkaldiska krigets katastrof och tridentinska mötet: 1546–1547
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SCHMALKALDISKA KRIGETS KATASTROF OCH TRIDENTINSKA MÖTET: 1546-1547. 381
politik i Tyska riket. Han förpliktade sig nämligen till att hålla förbundet fjärran från
all förbindelse med hvarje utländsk makt och från allt understöd åt hertigen af Cleve.
Denne - hertig Vilhelm af Gleve och Julich - hade nyss kommit i besittning äfven
af Geldern. Att slå honom till marken utgjorde kejsarens främsta uppgift men var
på samma gång det viktigaste spörsmålet för rikets politik. Furstarne skulle samt
och synnerligen hafva motsatt sig hvarje brutalt våldförande af en medlem af deras
krets. Först och främst de schmalkaldiska furstarne; hertigen anhöll längre fram
(1543) att blifva upptagen i deras förbund; han hade under tiden närmat sig refor-
mationen och lofvade att följa ärkebiskopens af Köln exempel. Hvilka anhängare
skulle då ännu den gamla kyrkan haft kvar i västra Tyskland? Wilhelm var svåger
till den sachsiske kurfursten. Men så ifrigt denne också talade för hans sak, var
förbundet nödsakadt att afvisa, prisgifva honom. Landtgrefven måste infria sitt löfte.
Scen från ett landsknektläger.
Samtida träsnitt.
Kejsaren hade knappast behöft de omfattande krigsrustningar, som han företagit;
han mönstrade 40,000 man, hvaraf, trots hans besvurna förpliktelser, en femtedel bestod
af spanjorer och italienare. På fjorton dagar var fälttåget slut: Wilhelm måste afstå
från Geldern och utestänga reformationen från Julich och Cleve. Ännu värre var,
att kejsaren till följd af den lätta segern kommit underfund med »de tyska kättar-
nes svaghet och politiska vanmakt.» Af hans egen mun veta vi, att från den
tiden hans beslut var fattadt att med våldsmakt besegra äfven dem. Det kom endast
an på att isolera dem och framför allt beröfva dem deras franska hjälp och stöd.
Också för den sakens skull gällde det nu framför allt att slå ned själfva Frank-
rike. Men det förmådde han endast med tyskt bistånd, ja, ej utan just dessa pro-
testanters hjälp, hvilka kriget mot Frans I medelbart gällde. Det var ett politiskt
mästerstycke, att han följande år (1544) på riksdagen i Speier genom de af oss kända
medgifvandena förmådde dem till att bevilja honom krigsmedel emot deras naturlige
bundsförvant. Deras politik hade tillika nått lägsta graden af en ståndpunkt,
där den syntes vara af Gud öfvergifven. Ty någon värre förbrytelse kunde deras
politiska vanmakt icke göra sig skyldig till; de själfva hjälpte kejsaren att undan-
rödja det starkaste hinder, som stod i vägen för deras eget besegrande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
