- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1500-1650 /
507

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

WALLENSTEINS FALL. 507
hafva stött omkull bordet och trängt in på fältmarskalken och de båda grefvarne
samt stuckit och huggit ned dem. Således att Illo dödades, efter det han något sökt
värja sig, och Kinsky genast i början föll död ned, medan, som man uppgifver,
grefve Tertzky flytt till förstugan men där af dragoner ihjälslagits med musköterna.
Detta allt utfördes efter deras (anstiftarnes) befallning, medan tjenarne förts till sitt
rum för att äta och där instängts. Butler och Gordon hafva därunder lyst dem med
två facklor. Härpå har Gordon öfvertagit vakten på borgen, Lessle vakten på torget.
Butler har med sin kapten och tolf musketerare, hvilka för öfrigt än flere följt hack
i häl, skyndat från borgen till hertigens af Friedland kvarter.
Då nu munskänken burit till hertigen en dryck öl i en gyllene bägare, blef han
först sårad i ena armen, hvarpå de började att ropa: rebeller, rebeller!, med tre stötar
bröto upp dörren till den furstliga våningen och stormade in. Och har nämnde
kapten med en bardisan genomstuckit hertigen, som i skjortan stått stödd mot bordet
men, när kaptenen stormat mot honom, velat fly genom fönstret, så att han utan
att yttra ett ord fallit till golfvet och gifvit upp andan.».
Nästa dag kungjordes i Eger, hvad som skett, och regementernas officerare måste
ånyo aflägga ed till kejsaren. De döda kropparne vräkte man oklädda ned i groft
timrade träkistor, tills anhöriga till hertigen läto föra dem till Mies, hvarifrån de
fortskaffades till Gitschin och slutligen till Munchengrätz. Första intrycket af den
ohyggliga gärningen var så öfverrumplande, att till och med på de evangeliskes
sida, hvilka han närmat sig, icke någon tadlande röst höjdes. Senare inträffade ett
omslag, och den kejserliga regeringen i Wien har funnit sig föranlåten att låta trycka
en skrift för att rättfärdiga sig. Detta visar, att äfven kretsar, som stodo hofvet
nära, ogillade den grymhet, hvarmed man åt druckna irländares och skottars raseri
utlemnat den man, som likväl två gånger räddat huset Habsburg nästan från undergång.
Man har ofta nog på senare och allra senaste tid framkastat frågan om Wallen-
steins »skuld». Den störste tyske dramatikern har valt detta till motiv för
sitt mest storslagna verk, och hvarje uppförande af trilogien Wallenstein tvingar
åskådaren att sysselsätta sig därmed. Från poetisk synpunkt kan detta helt och
hållet rättfärdigas, men icke så från historisk. Ty här står uppfattningen klar och
bestämd angående hertigens karaktär och ställning gentemot hofvet i Wien under
den tid han för andra gången var högste befälhafvare. Man har i Wien mycket
väl känt till med hvem man underhandlade, ty man var noga underrättad om
hertigens föregående förbindelser med de evangeliska ständerna. Efter slaget vid
Liitzen blef denne man, som innehade en så stor, af kejsaren förlänad maktbefo-
genhet, obekväm, ja man kan säga, outhärdlig. Det var detta, som var hans tragi-
ska skuld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/4/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free