Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTREFORMATIONEN I SYDEUROPA OCH NEDERLANDEN. 555
När Elisabeth af Valois några månader senare dog af följderna af en förtidig
förlossning, hemförde Filip med fullständig hjärtats hårdhet, liksom för att håna
sin olycklige son, såsom sin fjärde gemål just den prinsessa, som denne lidelsefullt
begärt till maka, kejsardottern Anna. Hon skänkte honom efter flere år den efter-
längtade nye tronarfvingen.
En härskare, som så skoningslöst offrade sin egen son, när denne tycktes inne-
bära ett hot möt hans regeringssystem, kunde naturligtvis icke känna det ringaste
medlidande för sina undersåtar. Med hans uttryckliga medgifvande fortsatte Alba sin
skräckregering i Nederlanden,
en lydnad, som öfverraskade ti
från de biskopar, som Filip
ehuru dessa vid prinsens af Oranien infall ådagalagt
l och med deras bödlar, och trots bevekande böner äfven
där insatt. Man afrättade nu också dem, som blott
en gång besökt den protestantiska gudstjensten. Och samtidigt ville hertigen också
för alltid utplåna de protestantiska friheterna i landet, hvars rikedomar i en ständigt
flödande ström flöt in i den spanske konungens bottenlösa kassakistor. Han pålade
Nederlanden från 1569 först med men sedan utan generalstaternas gillande en skatt,
som skulle utgå med den tjugonde penningen - alltså 5 % - af försäljningen af
all fast egendom och den tionde penningen - alltså 10 X - af försäljningen af allt
lösöre. Det var att stoppa all rörelse.
Så länge det endast handlade om samvetsfrihet, hade den stora massan af folket,
am också ovilligt, underkastat sig. Men nu, när man förgrep sig på hvar mans börs,
vredgades och upprördes alla, katoliker som protestanter. Först Albas finansiella
skräckregemente har åstadkommit den afgörande brytningen mellan Nederlanden och
Spanien. Förgäfves varnade Margareta af Parma, konungens nederländska rådgifvare,
ja, också kardinal Granvella. Förgäfves önskade till och med höga spanska ämbetsmän
befrielse från det »rysliga tyranniet». Filip stadfäste icke dess mindre Albas mått och steg.
Efter ett tvåårigt kompromissande med generalstaterna offentliggjorde Alba till
slut, i juli 1571, det fruktade ediktet angående tjugonde och tionde penningen. Upp-
hetsningen blef oerhörd. I hvarje stad, hvarje provins förenade sig myndigheterna
om lidelsefulla protester. Köpmännen inställde sina affärer, krämarne, bagarne och
slaktarne stängde sina butiker. Massorna antogo en hotfull hållning; man afgaf
inbördes högtidliga löften att icke betala ett öre af den nya skatten. När bryggeri-
erna icke längre voro i arbete, lät Alba själf brygga öl, men ingen drack det. Öfver-.
allt, där hertigen visade sig, försvunne människorna, tillslötos fönster och dörrar.
Den lösa och fasta egendom, som på grund af skattevägran offentligt bortauktione-
rades, fann ingen köpare. De främmande nationerna höllo sina varor borta från de
nederländska handelsplatserna för att slippa betala tiondepenningen. Arbetet råkade
i stockning, antalet sysslolösa arbetare tilltog i förskräcklig grad. De nödvändigaste
lifsmedlen stego till otroligt höga priser och hotade med att alldeles taga slut. Det
var klart, att hungern inom kort måste åstadkomma en ny, fruktansvärd revolution.
När Alba ville värfva matroser, infunno sig icke några; han utropade då: »Jag kan
icke lita på någon enda här i landet; alla äro förrädare».
Alba stod i begrepp att möta denna fara på det sätt, som han älskade, nämligen
så att han ådömde de motspänstiga samhällena svåra straff och befallde, att man
skulle upphänga några dussin af Briissels mest ansedda köpmän utanför dörrarne
till deras stängda butiker - då ett skräckens bud ingaf honom mildare tankar.
Wilhelm af Oranien lefde, djupt skuldsatt till följd af sitt misslyckade upprors-
försök år 1568, i fattigdom på sina torftiga tyska egendomar. Dessa olyckans år hafva
verkat förädlande och luttrande på hans karaktär och hans politiska åskådningar.
Från den tiden blef han en den borgerliga och religiösa frihetens öfvertygade och
beslutsamme förkämpe, hvilken höjde sig öfver sina samtidas konfessionella begräns-
ning. Ehuru en gudfruktig man, bortsåg han, som i början slöt sig till lutheranerna,
sedan till de reformerte, från de positiva kristna bekännelsernas olikhet och visade
alla, äfven »papisterna», tolerans. Han hade i Tyskland, hvilket land han med
förkärlek omfattade, förgäfves sökt hjälp mot det spanska tyranniet. Nu var han
beredd att ställa Nederlanden under vare sig huset Valois’ eller huset Tudors öfver-
höghet, om dessa ville rädda hans fädernesland. Det skulle vara dåraktigt att lägga
honom detta till last. Begreppet patriotism, såsom nutiden känner och uppfattar det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
