- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1500-1650 /
556

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

556 M. PHILIPPSON, MOTREFORMATIONEN I SYD- OCH VÄSTEUROPA.
var under dessa oroliga och kaotiska tider ingenstädes förhanden. Se vi icke tyska
protestanter närma sig fransmännen, hugenotter ansluta sig till tyska calvinister och
franska katoliker utan betänkligheter ingå förbund med Spanien, mot de egna
härskarne? Och för öfrigt, var Spaniens regering för nederländarne, i synnerhet de
protestantiska nederländarne, i mindre grad ett främlingsvälde än den franska eller
engelska? Endast en blind förutfattad mening kan af en nederländare från 1570
kräfva, att han varit förpliktad att hysa spansk-patriotiska tänkesätt.
Wilhelm hade alltjämt stått i förbindelse med några vänner i Nederlanden. Då
fasta landet tills vidare var stängdt för frihetskämparne, valde hans anhängare det
i synnerhet för de norrut bosatta nederländarne förtrogna hafvet till skådeplats för
sina bragder. I sin egenskap af suverän öfver Orange utdelade han åt ett antal
flyktingar kaparrättigheter gentemot spanjorerna: det var början till den inom kort
så väldiga holländska sjömakten. »Vattengeuser» kallade sig dessa djärfva fribytare,
käcka, laglösa sällar, hvilka plundrade vän och fiende, ehuru det gjorde dem en
särskild glädje att plundra spanjorer och papister, också vid tillfälle hänga upp sådana
vid masten eller sänka dem i hafvet med en kanonkula vid fötterna. Deras amiral,
Wilhelm von der Mark, var en lidelsefull, beryktad adelsman, hvilken svurit att låta
hår och skägg växa, tills han på dennes mördare hämnats sin kusin Egmonts död.
Sedan de på Albas egen begäran fördrifvits ur engelska hamnar, hvarest de hit-
tills funnit tillflykt, sågo de sig nödtvungna att skaffa sig en koloni på sitt hemlands
kuster. Den l april 1572 bemäktigade sig vattengeuserna den lilla hamnfästningen
Briel vid Maas, i Wilhelms af Oranien namn, såsom Filip II:s legitime ståthållare.
Angreppet från en spansk truppafdelning, som hastigt beordrats dit, afvärjdes medelst
dammarnes öppnande.
Briels exempel fann efterföljd: Vlissingen i Zeeland, Delfshaven och Schiedam i
Holland förklarade sig för geuserna, hvilkas skara tillväxte med tusentals missnöjde
och arbetslöse. Wilhelm af Oranien sände befälhafvare till de upproriska städerna
jämte en mängd duktiga officerare och bepröfvade soldater. Äfven från England
kommo talrika hopar af ifriga calvinistiska frivillige dit öfver; Frankrike sände
understöd i penningar.
Och nu afföllo alla de nordvästra staterna, hvarest knappast några spanska be-
sättningar funnos. Holland, Zeeland, Geldern, Overijssel, provinsen Utrecht förklarade
sig med flertalet invånare för Wilhelms af Oranien ståthållarskap, d. v. s. för fri-
hetens sak. Likväl uppehöll man ännu skenet af underkastelse under konungen.
Men Ludvig af Nassau trängde med en skara franska reformerte in i landet och intog
med invånarnes hjälp den fasta staden Möns, under det vattengeuserna uppsnappade
en spansk flotta, som med soldater och penningar var på väg till Nederlanden.
Prinsen af Oranien såg, att tiden var kommen att införa ett nytt statsskick i Neder-
landen. Han afslöt med de nordliga provinsernas ständer ett fördrag, enligt hvilket
de erkände honom som sin laglige ståthållare och därmed som den verkställande
maktens utöfvare, hvaremot han lofvade att endast efter deras hörande besluta och
utföra allt. Endast med ömsesidigt gillande skulle man öppna förhandlingar med
konungen (juli 1572).
Denna öfverenskommelse var början till det fria nederländska statsväsendet,
hvilket sedermera under en nära hundraårig kamp skulle utveckla sig till oafhängig-
het och hög blomstring, liksom till dess författning. Prinsen af Oranien hade för
den nya staten från första början uppställt de vackraste och ädlaste mål och grund-
satser: politisk och religiös frihet. Det är betecknande för hans tänkesätt och åskåd-
ning, som luttrats under lidanden, faror och desillusioner, att han till sin stats-
sekreterare valde konstnären och skriftställaren Dietrich Cornhert, hvilken sökte
förlika kristendomens läror med stoicismens traditioner och visade prof på en upp-
lyst ande och human tolerans, hvilka i dessa troshatets och och de vilda trosstridernas
tid äro dubbelt beundransvärda. Wilhelm af Oranien ogillade och förbjöd på det
strängaste de våldsbragder och grymheter, som den råe Wilhelm von der Mark föröfvat
mot inhemska katoliker och mot spanjorer. Därunder framträngde han med en här
på 6,000 man djupt in i Drabant, ända tills han stod utanför Briissels portar.
Men ännu en gång gäckades grymt frihetsvännernas förhoppningar. Frankrike,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/4/0586.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free