Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RICHELIEU.
635
punkten Paris, som erhöll enastående vikt och hvars oroliga och lidelsefulla befolkning
först därmed vann bestämmande inflytande öfver hela Frankrike. Dittills hade Paris
icke spelat någon dylik roll; hvarken i de engelska krigen eller de religiösa inbördes-
striderna hade det betydt något mera än de andra stora städerna i riket. På så sätt
har Richelieu äfven här banat väg för revolutionen. Han gjorde till sin regel att
insätta intendenter, hvilka, hvar och en för sin provins, förvaltade dessa med full
polismakt samt juridisk och finansiell befogenhet, fria från allt annat ansvar än ansvaret
inför premierministern och beroende endast af hans och sin egen vilja. Provinsens
högvälborne guvernör var sedan den tiden blott en skugga, hvilken numera fram-
trädde endast vid högtidliga tillfällen.
Gentemot dessa intendenter, unga äm-
betsmän af borgarklass, hvilka uteslu-
tande berodde af ministerns gunst och
nåd, inskränktes i väsentlig mån de or-
dinarie domstolarnes, i synnerhet par-
lamentens, maktsfär. Först och främst
uteslötos dessa systematiskt från hvarje
slags förvaltningsjurisdiktion. Den som
var förvaltningen en nagel i ögat kasta-
des utan dom och rannsakning i fängelse.
Det är Richelieu, som först varaktigt om-
danat Bastiljen från att vara en fästning,
hvari politiska fångar tillfälligtvis inne-
slötos, till ett statsfängelse.
Hären, det förnämsta värnet för den
kungliga makten inom och utom Frank-
rike, ökades ansenligt. Richelieu har
uppbringat härstyrkan, som på Henrik
IV:s tid utgjorde 12,000 man, ända till
150,000. Det var icke underligt, att han
därigenom ohjälpligt undergräfde finan-
serna; här och flotta kostade ju årligen
130 millioner livrés, enligt vår tids pen-
ningvärde 800 millioner francs. Till att
bära dylika skattebördor var det dåtida
Frankrike icke tillräckligt befolkadt eller
nog välmående.
Den franska kyrkan var genom Frans
I:s konkordat på det intimaste knuten till
staten. Den förlänade konungen, som be-
satte alla dess ämbeten och pastorat med
innehafvare, sin andliga maktglans. Ko-
nungen gaf återigen dess kraf och läronor-
mer den världsliga maktens beskydd. Men
Richelieu uppfattade detta förbund på det
sätt, att staten begagnade kyrkan uteslutande som ett af de viktigaste kugghjulen i sitt
maskineri. Därvid har han på det mest hedrande vis verkat för dess moraliska och
andliga höjande. Under det de lägre prästerna hittills, i motsats till de skandalöst
rika prelaterna, till största delen försmäktat i torftiga omständigheter, tillförsäk-
rade Richelieu dem genom ett kungligt edikt en tillräcklig minimiinkomst. Likaledes
sökte han genom upprepade reformedikt och genom utsändandet af kungliga kom-
missarier till klostren råda bot för klosterfolkets förfall. Han besatte biskopsämbe-
tena alltigenom med utmärkta män. Visserligen understöddes han härutinnan genom
den fromma och sedestränga riktning, som gjorde sig gällande inom själfva den
franska kyrkan. Frans de Sales och Vincentius de Paula arbetade på att förmå präster-
skapet att intressera sig för barmhärtighetsverk, sjukvård och undervisning i stället
för att egna sig åt onyttiga betraktelser eller åt lättjefull vällefnad. Oratoriernas och
René Descartes.
Porträtt af Frans Hals;
kopparstick af E. Ficquet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
