Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
ande, som förmått hålla sig upprätt gentemot det spanska förtrycket, dukade nu
under, — icke för någon högre andlig makt utan för storartade politiska maktmedel,
som rent kvantitativt hopats. Etiska moment verkade på den offentliga meningen
mindre starkt nu an under reformationstiden; den patriotiska harmen upprörde
jämförelsevis obetydliga vågor, när Ludvig XIV med rofvet af rikets klenod Strassburg
begick en öppen rättskränkning eller när Bayern med glömska af sin egenskap af
tysk stat gång på gång gjorde gemensom sak med Frankrike. Brandenburg-Preussen
höjde sig genom ett ensidigt men följdriktigt betonande af den rent politiska tanken,
genom ett hänsynslöst uppoffrande af individen för att tjena statsintresset, ungefär
som det gamla Sparta på sin tid.
Frankrike egnade sig med erkännansvärd ihärdighet men ofta med anlitande af
våldsamma medel åt skapandet af sin inre politiska enhet. Det fortskred vidare på
den bana, som redan Ludvig XI slagit in på, då han bekämpade provinsernas
själf-ständighetsbegär. Den icke minst viktiga sidan hos den stora revolutionen var en
rörelse mot centralisation; från längst i väster till längst i öster, från Bretagne till
Elsass sökte man undertrycka hvarje provinsiellt drag och skapa ett Frankrike, som
var franskt och ingenting annat. Strassburg, som i Goethes ungdom ännu var en
rent tysk stad, var vid århundradets slut fullkomligt förfranskad. Sedan den
burgundiska buffertstaten gått under, gick Frankrikes sträfvande med allt större tydlighet
ut på att nå fram till vänstra Rhenstranden. Från Richelieus tid till Napoleons
lemnades aldrig detta mål ur sikte, en oerhörd mängd politisk skicklighet förbrukades
för att nå det, — statsrättsteorier och giftermålsförslag; och den ädla Elisabeth
Charlottas af Orleans bref gifva oss ett oförgängligt vittnesbörd om den grymhet, hvarmed
på den tiden individens lycka uppoffrades för statsintresset.
Ett klassiskt exempel på de politiska intressenas allt behärskande makt erbjuder
historien om Polens delning. Den slaviska karaktärens båda ytterligheter taga sig
uttryck hos de bägge fientliga folken: Polackarnes måttlösa, öfverraffinerade
subjektivism, ur stånd att kunna lägga band på sig själf, med sitt ödesdigra »jag tål det
icke» (veto), och ryssarnes trälaktiga lydnad under en yttre auktoritet. Tack vare den
styrka, som låg i sistnämnda egenskap, och på grund af broderfolkets tygellöshet
stannade segern till sist hos ryssarne.
Nu börjar också hvad som ar det väsentliga af denna tidrymds historia, — kampen
mellan England och Frankrike om första platsen. Med fruktansvärd beslutsamhet
fördes den å ömse sidor, i tre världsdelar pågick den samtidigt, i Mellaneuropa, i
Ostindien och i Kanada. Det sjuåriga kriget, Preussens ära, bildar häri, från högre
historisk synpunkt sedt, blott en af hjältebragder fylld episod. Den franska
revolutionen tycktes till en början ej taga hänsyn till denna motsats: det ärevördiga
konstitutionella England, Montesquieus ideal, och den unga republiken skulle högre skatta
folkens frihet an ett större mått af besittningar på andra sidan hafvet. Men efter
konungamordet ville ej ens de radikalaste whigs mera veta af det revolutionära
Frankrike. Kriget bröt åter ut, häftigare an någonsin. Ja, efter den stora revolutionens
slut fortsatte den i den jättestrid, som Napoleon, arfvingen till alla historiska
traditioner i Frankrike, förde mot Pitt och Wellington. Frankrike föll tillsamman,
England gick stärkt ur striden. Medan Frankrike försoffats under enväldet, hade
England dragit konsekvenserna af den politiska utvecklingen och, tack vare den
omständigheten att dess folk var ett århundrade äldre i mognad, förstått alt göra de
politiskt dugande krafter, som funnos hos de näringsidkande klasserna, användbara
for det offentliga lifvet samt uppfostrat och skolat dem för denna uppgift. Sa
tydligt hade Cromwell visat det engelska borgarståndet vägen, att till och med den
stuartska restaurationen ej hade förmått hämma strömmen från de källor, hvarur
nationell makt och nationell rikedom flödade. På ett enda ställe, i de
nordamerikanska kolonierna, hade man försummat att afväga mot hvarandra politiska
skyldigheter och rättigheter, och där hämmade sig denna försummelse på ett
fruktansvärdt sätt. Men från England lånade Voltaire och Montesquieu det nya evangeliet
om »maktens tredelning», från England kom den stora nyheten om industriens,
särskildt väfnadsindustriens, utveckling genom användning af maskiner, om tillgodogörandet
af jordens skatter, stenkol och järn, och detta tack vare ett själfmedvetet folk, som
Världshistoria V. Ill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
