Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642
J. VON PFLUGK-HARTTUNG, REVOLUTIONEN OCH KEJSARDÖMET.
Karikatyr öfver kongressen i Wien.
Samtida flygblad.
freden behöll Frankrike gränserna från 1792, något utvidgade, och erhöll tillbaka
flertalet af sina kolonier, som England eröfrat, och de förbundne afstodo till
Preussens harm från alla anspråk på krigskostnadsersättning. De tyska patrioterna kände
bitterhet och missräkning öfver ett dylikt resultat efter de outsägliga uppoffringar af
egendom och människolif, som gjorts; men fransmännen å sin sida hade hoppats
på bättre villkor och sågo i uppgörelsen en nationell förödmjukelse.
Frankrike hade nu trädt i vänskaplig förbindelse med de förbundne. Dess
trupper återvände hem och hälsades öfverallt med uppriktig hänförelse. Diplomaterna
samlades inom kort i Wien, där viktiga uppgifter väntade på sin lösning. Den 29
september 1814 egde det första sammanträdet rum och i juni 1815 det sista. Hela
Europa utom Turkiet var där representeradt. Församlingen var den präktigaste och
talrikaste sedan de dagar, då kyrkomötet i Konstanz hölls. Efter krigarne kommo nu
diplomaterna. Lyx och njutning i alla former jagade hvarandra i entonig växling
och med oerhörd faddhet; det var ett glittrande, glänsande lif med ett grunddrag af
djup immoralitet, ty enhvar sökte med alla medel roffa åt sig sa mycket som möjligt.
De fem stormakterna från freden i Paris bildade en trängre krets. En mängd
monarker voro närvarande: härskarne i Österrike, Ryssland, Preussen, Danmark, Bayern
och de flesta smärre staterna. Bland dem spelade kejsar Frans rollen af en värd,
som just ej ser sa noga på kostnaderna, i hopp att de skola visa sig vara väl använda.
Men rollen var ej lätt för honom. Dess bättre passade den hans förste minister
Metternich, en sällskapstalangernas diplomat. Ingen förstod bättre an han att mellan
en middag och en maskeradbal sätta i gång en intrig, att, innan han begaf sig till
ett rendez-vous, i hast sätta ihop en depesch och att med varmaste hjärlighet säga
motsatsen till hvad han menade. Hvad han först och sist ville var upprättandet af
ett konservativt Europa med Österrike som medelpunkt. Därför måste Tyskland
förblifva splittradt, Italien tjena som stöd för hans utrikes politik, Ryssland hindras
från ytterligare förstoring, det giriga Preussen trängas tillbaka till andra planet och
det farliga Frankrike omgärdas af medelstora stater. Metternich kom i många fall
väl öfverens med Talleyrand, Frankrikes representant, hvilken bättre an någon för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
