Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den amerikanska demokratiens grundvalar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 P. DARMSTAEDTER, NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.
Så blef det de stora plantage-egarne, som satte sin prägel på lifvet i Södern och
socialt och politiskt behärskade detsamma.
På kullar i floddalarne, långt aflägsna ifrån hvarandra, lågo plantage-egarnes
rymliga hus, inrättade efter mönstret af gammalengelska herresäten. Ty den engelske
adelsmannen var i allt plantage-egarens mönster, om också det friare amerikanska
lifvet, Söderns sol och det obegränsade herraväldet öfver slafvarne i många
hänseenden starkt påverkat hans temperament och karaktär. Han var praktälskande,
starkt intresserad för sport, begifven på spel och dryckjom, likgiltig för bildning,
men gästfri och sällskaplig, liflig och älskvärd. Han förstod ej att hushålla och var
trots sina stora inkomster ofta i skuld öfver öronen hos sin agent i London. Men
han var född att härska, hade en vid blick, organisationsförmåga, företagsamhet,
energi och ett orubbligt mod. Namnen Washington, Jefferson, Madison, Monroe
och Lee visa bäst, hvad den virginiska plantage-egarearistokratien dugde till.
Medan Virginia befolkats af nybyggare, som kommit ut till Nya världen för
att upphjälpa sin ekonomi, hade puritanerna lemnat hemmet för att i Amerika
förverkliga sina ideal. De kommo icke ensamma utan i grupper och bosatte sig på
samma sätt i byar, som lågo samlade kring kyrkan. Redan denna form af
bosättning uteslöt uppkomsten af storbruk. Och äfven om puritanernas religiösa idéer
och den från indianerna hotande faran icke fordrat en dylik sammanslutning vid
bosättningen, skulle redan Nya Englands jordmån och klimat hafva hindrat uppkomsten
af latifundier. Det gick icke här som söderut att odla sådana marknadsvaror som
ris, tobak, indigo och sockerrör, och för de produkter, som Nya Englands jord
frambragte, lönade sig storbruket icke. Så ledde såväl puritanernas religiösa och
politiska idéer som de ekonomiska förutsättningarne därhän, att jordbruket i Nya
England bedrefs på medelstora egendomar och att, om också negrer någon gång
såldes äfven till Norden, slafveriet här aldrig kunde blifva ett grunddrag i
hushållningen.
Nya Englands karga jordmån tvingade tidigt kolonisterna att slå sig på andra
förvärfsgrenar. Textil-, järn- och läderindustrien gå i sina begynnelser tillbaka ända
till denna tid; dock var det då endast fråga om blygsamma ansatser, ty af större
betydelse blef industrien härstädes ej före slutet af det adertonde århundradet. Den
verkliga källan till Nya Englands rikedom blef hafvet: fiske, sjöfart och handel.
Kustbefolkningen dref fiskfångst i de outtömligt rika vattnen kring New Foundland;
många vågade sig ända bort till Ishafvet för att jaga valar. Tillföljd af landets
rikedom på trä och det blomstrande fisket uppstodo redan i adertonde århundradet
skeppsvarf. Skeppsbyggeriet i sin ordning befordrade rederi och sjöhandel, framför
allt på de västindiska öarne, hvilkas betydelse för världshandeln under det adertonde
århundradet öfver hufvud taget icke kan öfverskattas. Nya Englands redare skickade
fisk, trä, sad och boskap till Västindien och togo i återfrakt kolonialvaror, i synnerhet
socker och melass. Häraf tillverkades i nyengelska brännerier rom, som utfördes
till Afrika och utbyttes mot slafvar, som sedan i sin ordning såldes till Västindien
eller till de södra kolonierna.
I stort sedt liknade Nya Nederlands näringslif Nya Englands. Icke heller här
frambragtes alster, som kunde göra storbruket lönande, och om det också här fanns
flere storgods från den holländska tiden och mycket flere negerslafvar än i
Massachusetts, så segrade dock äfven här farmen öfver plantaget, det fria arbetet öfver
slafveriet. Liksom i Norden möta vi äfven i de mellersta kolonierna, i synnerhet i
Pennsylvania, ansatser till en industriell utveckling och särskildt i New York en
liflig handelsrörelse. De viktigaste exportartiklarne voro jordbruksalster, trä och
pälsvaror.
Äfven i de norra och mellersta kolonierna fattades ingalunda sociala motsatser.
De större jordegarne, redare och grosshandlare, advokater och andlige utgjorde
aristokratien i Nya England. Sådana familjer, som länge bott i landet och hvilkas
medlemmar i flere generationer varit i kyrkans eller statens tjenst, åtnjöto högre
anseende än invandrare af yngre datum. Äfven i norr fanns det negerslafvar, fast
icke i något större antal, och en mängd hvita servants. Men trots dessa olikheter
var samhället i de norra kolonierna mera demokratiskt än i Södern, än i moder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
