Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oafhängighet och enhet. - 6. Unionsförfattningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
R. Ponce iny. e/ se.
6. Unionsförfattningen.
Befrielsekrigets resultat för amerikanerna hade ej blott varit oberoende utan
äfven enhet. Motståndet mot moderlandet hade fört kolonierna tillsamman; de hade
samtliga erkänt kongressens revolutionära myndighet och i konfederationsartiklarne
gifvit sig en första gemensam författning. Men snart visade det sig, att denna ej
var nog för att förhindra de löst förenade delarnes isärfallande och att det
behöfdes ett starkare band för att betrygga nationens enhet och Oafhängighet.
Kriget hade ådragit unionen en betydlig skuld, som måste förräntas och
amorteras; därtill kommo utgifterna för centralstyrelse, för här, flotta och
representation i utlandet. Då unionen, frånsedt de obetydliga postinkomsterna, ej hade några
egna inkomster, såg den sig helt och hållet hänvisad till de särskilda staternas
bidrag. Men dessa voro själfva finansiellt så illa däran, att de antingen ej alls
betalade eller gjorde det med värdelöst pappersmynt. Af 16 millioner dollars, som
beviljades under åren 1781-1788, inflöto blott 6 millioner i förbundskassan, däraf 3V2
i reda penningar, 2x/2 i pappersmynt. Därför såg sig unionsregeringen ur stånd att
infria sina förbindelser, och om icke en finansreform kom till stånd, syntes
federationens upplösning oundviklig. Äfven gentemot utlandet trädde förbundets svaghet
i dagen. Storbritannien, som alltjämt fasthöli vid sin gamla kolonialpolitik, förbjöd
de nu oafhängiga Förenta staterna att handla med dess västindiska kolonier, hvilka,
såsom förut nämnts, hade så stor betydelse för Nya Englands sjöhandel. Då
förbundet ej hade makt öfver handels- och tullagstiftningen, var det omöjligt att
genom ett handelsfördrag utverka förmånligare villkor af England eller att utöfva
repressalier mot den britiska handeln. Det redan förut ogynnsamma ekonomiska
läget försämrades därigenom, att de särskilda staterna kifvades sinsemellan och icke
drogo sig för att föra tullkrig med hvarandra. Skulle det icke komma till anarki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
