Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Inbördes krig och rekonstruktion. - 11. Industristat och världsmakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig en klass duktiga farmare och affärsmän, och med bergsbrukets samt järn- och
bomullsindustriens utbredning uppstod äfven en klass af hvita arbetare, som
visserligen ännu står långt efter Nordens i antal och inflytande. Så består Söderns hvita
samhälle i våra dagar af samma folklager som Nordens; den har sedan kriget
demokratiserats, det är afkomlingarne af »de fattiga hvite», som numera behärska Södern.
Trots detta finnes det än i dag en aristokrati i Södern. Därmed afses icke resterna
af de alltjämt högt ansedda men politiskt afsigkomna gamla plantagefamiljerna
utan totaliteten af de hvite, som bildar en aristokrati gentemot befolkningen af afrikansk
härkomst. Slafveriproblemet är visserligen för alltid löst genom kriget, men såsom
det förutsades af alla insiktsfulla iakttagare, har slafveriets afskaffande endast ökat
rasmotsatsen; rasfrågan trädde i stället för slaffrågan och utgör nu Söderns viktigaste
problem. Obestridligt hafva rekonstruktionstidens olycksaliga åtgöranden mycket
bidragit till att utvidga klyftan mellan de båda raserna. I stället för att lära de frigifne
konsten att försörja sig själfva bjöd man dem röstsedelns tvifvelaktiga gåfva och
nödgade de hvite att enhälligt sammansluta sig för att förebygga ett negervälde.
För hvarje sydländing är det en trossats, att negrerna äro en lägre klass, som har
att politiskt och socialt obetingadt underordna sig de hvite. För att vidmakthålla
kaukasiernas renhet anser man den strängaste sociala rasskillnad för nödvändig, och
denna är genomförd ända till gränsen af det löjliga. Äktenskap mellan hvite och
färgade äro ej tillåtna inför lagen, sällskapligt umgänge är strängeligen uteslutet, i
skolor, kyrkor och sjukhus, i teatrar, parker och värdshus, i järnvägs- och spårvagnar, ja,
till och med i adresskalendrar äro hvite och svarte skilda från hvarandra. I
politiskt hänseende är negern så godt som ur spelet, och till och med likheten inför
domaren är ingalunda honom öfverallt garanterad. Är en förbättring att motse i
framtiden? Utan tvifvel finnes det för närvarande många dåliga element bland
negrerna, landstrykare, dagdrifvare och förbrytare, men det låter ej förneka sig, att
jämte ett stadigt tilltagande antal af bildade negrer uppväxer en medelklass af duktiga
köpmän, handtverkare och farmare, och den mest bekante af våra dagars amerikanska
negrer Booker T.Washington arbetar framför allt på att ekonomiskt höja sin ras för att
därigenom få den upp på ett högre plan inom det amerikanska samhället. För negrerna
i och för sig är den väg, på hvilken han slagit in, säkerligen den riktiga, men
ovissare är, om rasmotsatsen därigenom kan mildras. Åtminstone visa de senaste
årens upprepade negerförföljelser, att rasproblemet för närvarande står fjärmare sin
lösning än någonsin, och det förflutnas förbannelse hvilar alltjämt tungt på den
soliga Södern.
11. Industristat och världsmakt.
Det nittonde århundradet var för Förenta staterna en tid af mäktig materiell
utveckling. Så betydande denna utveckling varit redan före inbördeskriget, så tog
den ännu mycket starkare fart efter år 1865. Under den föregående tiden var det
kolonisationen af den vida Västern, som gifvit Förenta staternas ekonomiska historia
dess prägel. Ännu 1865 voro stora sträckor fruktbart land ouppodlade;
homestead-lagen, byggandet af de stora Pacificbanorna jämte den tilltagande efterfrågan från
Europa på säd och kött bidrogo till att påskynda den aflägsnare Västerns
bebyggande. Först nu upptogos Minnesotas och Dakotas rika hvetebygder af driftiga
farmare, bland hvilka många kommit från Skandinavien och Tyskland, först nu
öppnades majsregionen i Kansas och Nebraska, och äfven vid kusterna af Stilla
oceanen, i Oregon och ännu mer i staten Washington, gjorde odlingen raska
framsteg. Det väldiga höglandet i väster visade sig outtömligt rikt på mineral, stora
områden befunnos lämpliga för boskapsskötsel, och på sista tiden har man börjat
att öppna stora vidder för intensivare odling förmedelst konstgjord bevattning.
Uppodlandet af så väldiga områden jämte teknikens förbättring, framför allt den vidsträckta
användningen af maskiner, har haft till följd en oerhörd stegring i jordbrukets
afkastning. Majsproduktionen, som 1850 utgjorde 592 millioner bushels, uppgick
1906 till 2,927 millioner bushels, hveteproduktionen steg under samma tid från 100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
