- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden efter 1815 /
82

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Industristat och världsmakt.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82 P. DARMSTAEDTER, NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

Minst har den amerikanska demokratien lyckats, när det gällt att lösa sådana
problem, som uppstått genom städernas väldiga uppblomstring. Den ekonomiska
upp-blomstringen, industriens och handelns utveckling ledde till en storstädernas
svamp-liknande uppväxt. Vid den första folkräkningen, år 1790, bodde endast 3,4 % af
befolkningen i städerna; 1860 hade denna siffra växt till 16,1 %, 1900 till 31,i %. 14 millioner
eller 18,7 % af befolkningen lefde i de 38 städer, som räknade öfver 100,000 invånare.
New York, som efter sammanslagningen med Brooklyn blef världens näst största
stad, hade 1900 3,4 millioner, Chicago 1,7 och Philadelphia 1,3 millioner invånare.
Boston, S:t Louis och Baltimore hade öfverskridit den halfva millionen. En så hastig
tillväxt måste redan i och för sig förorsaka svårigheter; därtill kommer, att de
amerikanska storstäderna upptaga väldigt utrymme på grund däraf, att nästan
öfverallt utom i New York är enmanshuset förhärskande. En stor del af de obildade
invandrarne trängde sig samman i storstäderna - i New York t. ex. voro år 1900
ej mindre än 36,7 % af invånarne födda i utlandet och endast 21 % voro barn
af infödda amerikanska föräldrar - och utgjorde det närande underlaget för den
dåliga förvaltning, som bragt de amerikanska storstäderna i vanrykte. Emellertid
vore det orätt att gifva dessa invandrare uteslutande skulden för de stora
missförhållandena, som ej minst främjats af det härskande politiska systemet. Ingenstädes
var partiorganisationen stramare genomförd, ingenstädes voro partiväsen och partiledare
så mäktiga som i storstäderna. De talrika ämbetena i stadsförvaltningen, som i och
för sig icke alls hafva någon politisk karaktär, användes af partiledningen till belöning
för sådana partivänner, som den ej kunnat placera i några unions- eller
statsämbeten. Genom de talrika koncessioner och leveranser, som de stora kommunerna
förfoga öfver, gåfvos synnerligen gynnsamma tillfällen till underslef och korruption,
och de mäktiga och rika korporationerna, såsom vatten-, gas-, elektricitets- och
spårvägsbolagen, drogo också fördel af denna situation. De trädde i förbindelse med
partiorganisationerna och ödslade penningar till partifonder och inflytelserika politiker
för att försäkra sig om förmånliga kontrakt och leveranser eller afstyra ofördelaktiga
förordningar och obekväm konkurrens. Korruptionen var på intet vis inskränkt till
storstäderna. Äfven i förbundsförvaltningen och än mer i de särskilda staterna
förekommo ej sällan fall af bestickning, men där var den ej så starkt rotfäst och
kunde den därför ej visa så onda verkningar som i kommunalförvaltningen. Medan
bolag och partiledare skodde sig, voro stadens gator illa stenlagda, smutsiga och dåligt
upplysta, dricksvattnet lifsfarligt och den allmänna säkerheten otillfredställande. Den
senaste tidens händelser i unionens största stad hafva med all tydlighet visat, att denna
mörka bild af amerikansk stadsförvaltning ännu ej (1910) tillhör det förflutna, men detta
utesluter icke, att tillståndet under den sista tiden i mycket förbättrats. Stadsborgarne
hafva ryckt upp sig och insatt bättre män i kommunalstyrelsen, och liksom förut
i förbundsförvaltningen har man lyckats att göra vissa förvaltningsområden oberoende
af partiväsendet och besätta en del stadstjenster med personer, som äro speciellt
utbildade för sitt fack. I många städer har man hulpit sig fram på det sättet, att
man utrustat den ledande ämbetsmannen, the mayor, med stor maktfullkomlighet
men på samma gång gjort honom ansvarig för kommunalförvaltningens gång. Helt
nyligen tro sig många hafva funnit ett hjälpmedel mot korruptionen i städernas
öfvertagande af de stora företagen, särskildt af spårvägarne.

Så har man i staden likaväl som inom unionen börjat arbeta sig ifrån den
gamla, från farmarstatens primitiva förhållanden härstammande uppfattningen, att
alla duga till allt, och med hänsyn tagen till de förändrade ekonomiska och sociala
förutsättningarne tillerkänt specialutbildningen dess rätt. Att förlika byråkratisk
förvaltning med demokratisk regeringsform är det problem, som framtiden har
att lösa.

Förenta staternas oerhörda materiella utveckling skulle icke hafva varit möjlig utan
de massor af invandrare, som år efter år strömmat till för att upptaga arbetet på
det vidsträckta landets åkerfält, i dess skogar, bergverk och fabriker. Till 1880-talet
utgjordes dessa invandrare mestadels af engelsmän, skottar och irländare, tyskar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:10:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/6/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free