- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden efter 1815 /
307

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Fransk-tyska kriget 1870-1871.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRANSK-TYSKA KRIGET 1870 - 1871.

307

Konung Wilhelm I:s afresa
till arméen den 31 juli 1870.

Målning af Ad. von Menzel i Berlins National galleri.
Med tillåtelse af konstförlaget Gustav Schauer i Berlin.

sig kvitt alla svårigheter i det inre. Om Bismarck genom sitt understöd åt Leopolds
spanska kandidatur gifvit stöd åt den misstanken, att han afsiktligt velat drifva det
till ett afgörande vapenskifte, så kan det med ännu större visshet sägas, att den
franska regeringen för samma ändamål uppblåste den redan nästan bilagda saken till
krigsanledning; det gällde icke blott att afvärja en hotande omringning utan framför
allt att förödmjuka det hatade Preussen.

De nationella motsatserna hade redan så fientligt tillspetsat sig, att kriget ej mer
kunde undvikas. Då konung Wilhelm under sin vistelse i Ems visade det franska
sändebudet den uppmärksamheten att personligen meddela honom, att prins Leopold
för fredens skull afsagt sig det spanska anbudet, begärde Benedetti af konungen själf
en bindande förklaring, att denne icke någonsin i framtiden, om kandidaturen
åter-upptöges, skulle gifva sitt samtycke. Denna närgångna uppfordran afböjde konungen.
Det tyska folkets flertal gillade svaret; det såg i det skedda en skymf, som ej
tillfogats en enskild furste utan hela det tyska folket och som nu äfven måste med
gemensamma krafter utplånas. Den gamle konungens hemresa till Berlin liknade ett
triumftåg. Äfven kretsar, för hvilka allt slags sanguinism var främmande,
öfverlemnade sig åt den glada förhoppningen, att nu omsider stunden kommit att begrafva
den tusenåriga tvedräkten och uppbjuda de förenade Stammarnes kraft till att afvärja
en nationell förnedring. Till och med en Ludvig II af Bayern, hvars afundsjuka
fasthållande vid sina suveräna rättigheter missuppfattats i Tuilerierna, förklarade af
egen drift, att han i trohet mot förbundsfördraget ville vid konungens af Preussen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:10:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/6/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free