- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden efter 1815 /
410

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Adertonhundrasjuttiotalet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

410

E. BRANDENBURG., UPPKOMSTEN AF ETT VARLDSSTATSSYSTEM.



Utkast till nationalmonument öfver konung Viktor Emanuel II i Rom af G. Sacconi.

var ett arf efter de förutvarande småstaterna, dels framvuxet ur befrielsekrigen.
Italiens inträde i stormakternas krets nödvändiggjorde stora utgifter för här och flotta,
af hvilka de flesta italienska staterna dittills haft föga erfarenhet.

Framför allt befann sig Italien i ett svårt läge, hvad den kyrkliga frågan
beträffade; hela befolkningen var katolsk, men den katolska kyrkans öfverhufvud, själf
en italienare och residerande i landets hufvudstad, var den nya nationella
ordningens bittraste fiende. Emedan enhetsrörelsen förstört hans världsliga välde,
förföljde han den med sina förbannelser och brännmärkte regeringen som ett
röfvaie-och förbrytareband. Redan Cavour hade förgäfves eftersträfvat fred med kurian.
Det från honom utgångna lösenordet om »en fri kyrka i en fri stat» skulle befria
påfven och kyrkan från all uppsikt och inblandning från världslig sida, ifall de i sin
ordning erkände staten som suverän på det världsliga området och åt den allena
öfverlemnade afgörandet i alla världsliga ting.

Konungariket hade inrättat sin lagstiftning efter dessa synpunkter, afstått från
placet samt från hvarje inflytande på de andliges utbildning och besättandet af kyrkliga
platser, men i utbyte upphäft klostren, såvida de ej sysselsatte sig med själavård och
sjukvård, indragit deras egendom, principiellt ställt skolorna under statens uppsikt
och förklarat ingåendet af äktenskap för en borgerlig akt; i det följande blefvo äfven
de andlige underkastade militärisk tjensteplikt. Allt detta hade påfven förklarat för
okristligt. Intill 1870 hade förhållandet mellan kurian och den i Florens resideiande
regeringen ändock alltjämt förblifvit drägligt, men genom Roms intagande och det
kungliga residensets öfverflyttning till Lateranen växte konflikten till sin fulla höjd.

Den italienska regeringen ville reglera förhållandet till påfven genom garantilagen
af den 2 maj 1871. I denna förklarades påfvens person för okränkbar och hvarje
ort, där han vistades, för exterritoriell; fritt påfveval, fri förbindelse med den öfriga
världen genom post eller telegraf och en årlig inkomst på 3 V* millioner lires som
godtgörelse för förlusten af påfvens landsherrliga inkomster skulle bereda honom alla
önskvärda garantier. Men Pius IX förkastade garantilagen, afstod från de i den-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:10:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/6/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free