Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Europeisk expansion i det förflutna och det närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUROPEISK EXPANSION I DET FÖRFLUTNA OCH DET NÄRVARANDE. 607
Men de från den moderna företagarehushållningen utgående inverkningarne hafva
framträdt vid olika tider hos olika nationer, alltefter tiden för detta ekonomiska
systems genomförande. I allmänhet kan därvid sägas, att de framträdde tidigast i
England; redan omkring 1700 äro de tydligt märkbara. Sedan kom Frankrike i ordningen
och slutligen - påtagligt sedan ungefär 1750 - Tyskland. De andra folken följde
senare efter; oafgjord blef lång tid Italiens utveckling, såsom äfven i inre hänseende
mycket beroende af Frankrike och andra främmande makter, särskildt den spanska,
alltifrån det sextonde århundradet. Den stora serien England, Frankrike och
Tyskland, som sedermera oupphörligt upprepats i tusende särskilda fall af den nyaste
europeiska kulturutvecklingen, framträdde härvid egentligen första gången i denna
rangordning; förut var det - med undantag för reformationstiden -i Europa
hitom Alperna långt mera Frankrike än England, som hade ledningen. Detta är det
första stora tecknet till det kommande engelska öfverväldet, föranledt af det
ekonomiska lifvets raskare utveckling i England och jämväl af detta lands tidigt
framträdande hegemoni till sjöss på Frankrikes bekostnad.
Börjar därmed - ungefär år 1700 för England, 1730 för Frankrike och 1750 för
Tyskland - ett nytt själslifs tidsålder, som man i den allmänna serien af tidsåldrar
för folkpsykisk utveckling, af skäl som här ej kunna uppgifvas, lämpligast kallar
den subjektivistiska, så har denna tidsålder dock intill innevarande dag ingalunda
förlupit utan afbrott. Tvärtom delar den sig, återigen i påtaglig anslutning till det
ekonomiska lifvets utvecklingsgång, vid en allmän europeisk betraktelse i två
perioder, af hvilka den andra, alltså den tills vidare modernaste, i England tager sin början
ungefär vid det nittonde århundradets begynnelse, i Frankrike på 1830- och
1840-talet och i Tyskland synnerligen skarpt och tvärt på 1870- och 1880-talet. Vår
uppgift blir nu här närmast att framställa karaktären hos dessa båda perioder samt
deras förlopp, så vidt som expansionsmotiv i Europas yngsta tid därur framgå och
blifva begripliga.
Hvarje ny tidsålder i ett folks själslif och i mindre mån äfven hvarje ny period
inom en sådan tidsålder begynner närmast med en upplösning af rådande psykiska
tillstånd och relationer. Nya impulser, som än framträda i rask följd, än
långsammare, intränga med de nya själsdispositioner, de utveckla, förhärjande och ödeläggande
i det bestående. Och då de ej äro i stånd att omedelbart sätta ett nytt helt istället
för det, som faller sönder, inträder till en början ett obehagligt kaotiskt tillstånd,
erinrande om vågornas oregelmässiga brytning, när båten ändrar kurs eller gör hel
vändning.
Men småningom utveckla sig nya kombinationer, och det uppstår en tidig
ännu rå aspekt af ett nytt själslif, som man på det hela taget kan kalla naturalistisk.
Människorna förlora sig åt de öfvermäktigt inbrytande nya inflytelserna, underkasta
sig dem och uppgå i dem, liksom med förlust af sin egen personlighet. Så ser man
t. ex. inom den bildande konstens område och på senaste tid speciellt inom måleriet,
huru de nya uppslagen, som nu framställa objekten under inflytande af de psykiskt
upplösande impulserna, girigt tillegnas, vare sig de nu, i tidigare tidsåldrar af
nationell kulturutveckling, bestå i senterandet af de dittills oförstådda lokala färgerna
eller, i den tidsålder vi här behandla, i upptagandet af nya iakttagelser rörande
ljuset, i synnerhet friluftsljuset, som kringflyter föremålen utanför slutna rum. Att
återgifva dessa nya intryck, dessa nya erfarenheter synes på detta liksom på andra
områden som närmaste uppgiften för det framåtsträfvande själslifvet; det så att säga
förlorar sig själf i tingens natur, det blir naturalistiskt.
Men det ögonblick kommer, då denna första verkan uttömt sig och resultaten
af det nya läget öfverskådas eller åtminstone té sig som öfverskådliga. Och nu
begynner en annan, idealistisk motrörelse. Herre öfver de nya naturalistiska uppslagen
tror sig samtiden kallad att själfständigt behärska dem, virtuosmässigt och
godtyckligt, såsom det tilltalar dess vilja och framför allt dess fantasi, och i det att den
sedan betraktar dem endast som ett komplex af uttrycksmedel, utbildar den med
deras tillhjälp afslutade system af den numera fullständigt segrande periodens kultur,
hvilka dock redan i sig bära grodden till vidare framsteg. Så - för att välja ett
exempel ur sedehistorien - plägar naturalismen i ett nytt själslif upplösa den kodex,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
