Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Den stumma och Wilhelm Tell, hvilka blefvo de begge axlar,
hvaromkring hela den spekulativa operaverlden nu vände sig,
och af hvilka den ena skildrar folklifvet i Neapel och Por-
tici (beskrifvet af en fransman!), den andra Schweizeralperna
med deras käcka gossar och kor (beskrifna af en italienare!)
Vid allt mer försvinnande individualitet hos de handlande
hufvudpersonerna blef handlingens karakter tilldelad de dem
omgifvande, emanciperade massorna och återföll derifrån blott
såsom en reflex på de förra. Men någon bestämdt igenkän-
lig karakter kunde blott påtryckas de omgifvande massorna
genom den historiska kostymen, och så såg sig komponisten
— för att behålla sin supremati — nödsakad att genom det
mest ovanliga anlitande af sina musikaliska hjelpmedel söka
sticka ut dekorationsmålaren, hvilken förtjensten om fram-
ställningen af en historisk karakteristik egentligen tillkom.
För detta ändamål hemtade komponisten ur instrumental-
musikens mest förtviflade rigtningar (Berlioz) en sällsam art
af mosaikmelodi, hvilken genom de godtyckligaste samman-
sättningar erbjöd honom ett medel att hvarje ögonblick synas
främmande och egen, ett förfarande, för hvilket han genom
den underligaste, på ren materiell verkan beräknade använd-
ning af orkestern trodde sig kunna trycka pregeln af speciell
karakteristik (Meyerbeer).
Webers Euryanthe är af kritiken icke i den grad upp-
märksammad, som den förtjenar för sitt lärorika innehålls
skull. Aldrig har nemligen en opera blifvit skrifven, i hvil-
ken hela genrens inre motsägelser blifvit mera konseqvent
och öppet ådagalagda af en lika begåfvad, djupkänslig och
sanningsälskande tonsättare, vid den ädlaste sträfvan att ernå
det bästa. Dessa motsägelser äro: absolut, för sig allena till-
fredsställande melodi och genomgående sant dramatiskt ut-
tryck. Ett måste offras: melodien eller dramat. Rossini off-
rade dramat, Weber ville återställa det genom kraften af sin
betydelsefullare melodi. Han måste erfara, att det var omöj-
ligt. Utmattad af det qvalfulla bemödandet med sin Eury-
anthe, sjönk han till baka i de mjuka bolstrarne af en ori-
entalisk sagodröm; genom Oberons trollhorn utandades han
sin sista suck. Hvad denne ädle, älskvärde Weber, genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
