Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
mande till hvarandra — till en örat ovilkorligen fjettrande
rytm. Dervid böra accenterna falla på rotstafvelserna, hvilka
ursprungligen betecknat icke blott de enskilda föremålen, utan
ock den känsla deras intryck väckte. Allra först förkropps-
ligade sig nemligen känslan i det tonande ljudet (tönender
Laut), d. ä. vokalen — hvilken vid fullaste yttring af sin
inneboende rikedom af sig sjelf blir musikalisk ton — och
sedan begränsades och individualiserades vokalen genom kon-
sonanter — hvarefter språket utvecklades till allt större ab-
straktion. Dessa konsonanter, använda på samma sätt i flere
ord (stafrim, assonaus), blefvo derigenom ett förträffligt medel
att beteckna föreställningar och intryck, som stodo till hvar-
andra i närmare förhållande, vare sig af likbet eller motsats
(t. ex. »Die Liebe bringt Lust und Leid»>, »Hand und Mund>).
I det accentuerade och stafrimmade rotordet har således skal-
den de enda möjliga och rigtiga medlen att verka på känslan.
Men vokalen var ingenting annat än en förtätad ton; och då
nu den samma vill yppa hela sin rikedom, vill ge sig till
känna ej blott såsom tonande ljud utan såsom ljudande ton,
så uppstår ord-tonspråket och orddiktaren blir tondiktare.
Och då orddiktaren blott i vokalernas och konsonanternas
inbördes slägtskap kunde uppvisa de dermed sammanhängande
intryckens, så gör tondiktaren detta i ännu rikare mån genom
att uppvisa tonernas inbördes slägtskap.
Men tonernas slägtskap är den musikaliska harmonien,
hvilken vi kunna tänka oss liksom i ett haf i både vertikal
och horisontal utbredning. I sin horisontala utbredning blir
harmonien den vattenyta, på hvilken skalden återspeglar sin
egen bild, och denna vaggande spegelbild är melodien. I
henne blir diktaretanken till ovilkorligt gripande känslo-
moment, liksom den musikaliska känsloförmågan å sin sida i
henne vinner möjlighet att yttra sig såsom skarpt begränsad,
till plastisk individualitet gestaltad, mensklig uppenbarelse.
»Die Melodie ist die Erlösung des unendlich bedingten dich-
teriscehen Gedankens zum tiefempfundenen Bewusstsein höch-
ster Gefihlsfreiheit: sie ist das gewollte und dargethane Un-
willkärliche, das bewusste und deutlich verktindete Unbewusste,
die gerechtfertigte Nothwendigkeit eines aus weitester Ver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
