Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
innan de ernå skönhetens förverkligande. Dessa yttre for-
mella lagar, dessa »sköna former», som man under namn af
symmetri, proportion, enhet i mångfald, mått och begränsning
m. m. hittills ansett vara gemensamma för alla konster, bli
ju alldeles öfverflödiga för musiken, »i det hon genast vid
sitt första inträde drager bort intelligensen från hvarje upp-
fattning af tingens relationer utom oss, och såsom ren, från
hvarje föremålsbestämning (Gegenständlichkeit) befriad form
liksom tillsluter oss från ytterverlden, men deremot låter oss
blicka in i vårt iure, likasom i alltings inre väsen». Att mu-
giken »endast tilltalar oss derigenom, att hon hos oss upp-
lifvar det allmännaste begreppet af den i sig dunkla känslan,
1 de upptänkligaste gradationer med den bestämdaste tydlig-
het> — detta är ett äkta Wagnerskt påstående, hvilket fram-
ställer honom såsom en af de mest formhatande, estetiska
substansialister och naturalister som väl någonsin funnits.
Men detta påstående är icke enligt med verkliga för-
hållandet. Det är icke sant, att det är endast såsom uttryck
för känslan som musiken tilltalar oss, utan det är såsom ett
skönt uttryck för den samma, hvilket visar att skönheten är
ett nödvändigt plus, som kommer till och icke ovilkorligen
behöfver ligga i känslan såsom sådan eller i hennes trognaste
uttryck. I annat fall skulle t. ex. dibarnets skrik vara skönt,
ty detta är nog det trognaste uttryck af en känsla. Ej heller
kan musiken tilltala såsom konst genom att upplifva det all-
männa »begreppet> om känslan, ty detta blefve på sin höjd
en teoretisk njutning för vetenskapsmannen, men icke en
estetisk för konstvännen ”.
Dess utom lider det anförda räsonnemanget af ännu ett
fel, nemligen att Wagner endast tänkt på tonkonstens stoff
+ För öfrigt tror jag visserligen W. härutinnan har rätt i den me-
ningen, att ett noggrannare utforskande af musiken framdeles kommer
att lemna psykologen vigtiga uppslag för studiet af känslans natur.
Herbartianernas matematiska behandling af psykologien å ena sidan
och den rationella harmonilärans storartade framsteg från och med
Helmholtz å andra sidan äro tvenne faktorer, som förr eller senare
nog torde komma att multipliceras med hvarandra. Detta vore då en
framtidstanke — men troligen har W. icke menat det så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
