Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ht
lativt, tidsenligt berättigande, nemligen såsom murbräcka mot
bestående missförhållanden, såsom ferment i en konstnärlig
jäsnings- och öfvergångsprocess. Om och i hvad mån detta
är förhållandet, går jag nu att undersöka.
+x x
Wagner inledde, som vi minnas, hela raden af sina be-
traktelser genom det uttalandet, att operan hittills gjort ända-
målet, dramat till medel, och medlet, musiken till ändamål.
Detta påstående innebär den premissen, att dramat skulle vara
operans ändamål, en premiss som är falsk, enär operans ända-
mål tydligen måste vara, icke dramat såsom sådant, utan det
lyriska dramat, således både lyrik och drama. Något annat
har operan aldrig gifvit sig ut för, och det ligger i sjelfva
hennes begrepp. Man kan tvista om den estetiska rimligheten
af detta begrepp, men man får icke förneka dess faktum.
Dock — jag behöfver icke uppehålla mig härvid; för mitt
ändamål är det nog att se till, huru vida det lyckats Wagner
att vända om det af honom klandrade förhållandet och verk-
ligen göra dramat till ändamål, hvilket naturligtvis förut-
sätter, att de dramatiska fordringarna skola fullt tillgodo-
ses samt icke hämmas utan snarare främjas genom musiken.
I annat fall måste tydligen Wagners reform i hans egna ögon
vara förfelad. — Redan Wagners yttrande om den dramatiska
handlingen (han syftar blott på den tragiska) ger oss emeller-
tid anledning att tvifla på hans insigt i tragediens verkliga
väsen. Hans ifriga fordran, att ett faktum skall motiveras
och att motiven äfven för åskådarne skola läggas i dagen,
förtjenar det största erkännande; men då han dertill vill, att
motiven skola visas så starka, att de synas med nödvändig-
het framtvinga handlingen, så är fara värdt, att vi få igen
det förkastliga »Schicksals»-dramat i ny form. En handling
måste vara fri, eljest är den icke tragisk. För att få en be-
stämd upplysning om Wagners praktiska ståndpunkt i detta
afseende, må vi uppteckna för oss förloppet af någon bland
hans dramatiska dikter (som bekant diktar W. alltid sjelf sina
libretter). Jag väljer härtill Tristan und Isolde, så mycket
hellre, som Wagner sjelf anser detta verk såsom sitt mest
konseqventa. Han betecknar det såsom det, om ock omed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
