Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
verlden, så kommer i dess musik verlden med alla sina en-
skildheter, hvart efter det de under det tragiska dramats
kategori synas utbildade ur sitt väsen, till omedelbart uttryck;
och hvad som i en sådan dramatiskt symboliserad verld finnes
af ideelt förvandta motiv, det måste äfven i det musikaliska
uttrycket mer eller mindre formelt uppenbara samma urför-
vandtskap.»
Veten I än eller hvad? Dock — kanske skall H. Porges
gifva bättre lösning på denna sfinxgåta. Låt höra: » Wagners
Ring des Nibelungen är en i den monumentala konstens stil
framträdande pånyttfödelse af den grekiska tragedien på grund-
valen af den genom kristendomen till representant för det all-
mänt menskliga väsendet upphöjda nationelt tyska folkkarak-
teren>.
Nej, då är La Mara åtminstone blygsammare; hon säger
helt subjektivt: »Vi för vår del tro på den lifsverkande kraften
hos det största skapande musiksnille i vårt tidehvarf och på
en framtid för detta samtidens underbaraste konstverk, hvilket
så, som intet annat, bär signaturen af vår tid, vår nationalitet,
vår ande, våra ideal!»
I England har F. Hueffer skrifvit den utförligaste Wag-
nerbiografien. Han menar bland annat: »Det behöfver ej
tilläggas att andra former af absolut musik, såsom ensemble
och final m. m., äfven sopades bort genom kraften af Wag-
ners dramatiska energi, men han har på samma gång (och
häri ha vi att erkänna den positiva och återuppbyggande sidan
af hans revolution) skapat en ny form af musikaliskt uttryck,
hvilken härstammar från och vexlar med den dramatiska pas-
sionens impuls — ja, hvilken är ingenting annat än denna
passion sjelf, förstärkt och idealiserad genom den gudomligaste
af konster». — Hur det egentligen förhåller sig med den
»nya form» som Wagner säges hafva skapat, är tillräckligt
belyst i det föregående. Då är den franske biografen E.
Schuré mera klarsynt; ehuru dennes bok om »det musikaliska
dramat» helt och hållet går ut på och till hälften fylles af
Richard Wagner — ungefär som salig Oulibicheff i verlden
lät hela musikhistorien vara till för Mozarts skull —, så har
han dock den sansen att medgifva, att: »Icke någon ny musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
