Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Anna Maria Malmstedts författarskap 1772-1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Jag för en ädel vän i dag min penna skär,
bort främmande och tvång, bort allt vad hindra plär,
jag helgat denna stund åt stillhet och mitt hjärta,
det nöjet njuta bör, det känner ofta smärta.
I vänskaps ljuva band det hämta vill sin tröst,
vars eld min vällust gör och näres i mitt bröst.
Du fina mänskovett som kunnat möjligt göra
att med en bortrest vän ibland ett samtal föra,
din styrka prisas bör, den hjärna heta stor,
som lyckligt skapat har det första post-contoir,
på tidens falska ban när ödet oss vill skilja,
lät vänner oss till trots för ödets hårda vilja,
med pennan och ett ark åt sinnet lättnad ge,
och skriva då man mer ej kan varandra se.
Nog borde något nytt jag kunna er förtälja,
det hör mitt släkte till att slika ämnen välja.
Men till min egen harm jag tillstå får (gu nås),
att jag i slika mål ej stort på könet brås.
Att man vår klädedräkt i nya skrynklor lagar,
att släpet jämkas skall och nya veck på kragar,
att ingen mössa mer får skymma bort vårt hår,
se det det nya är som jag i hast förmår.
Att L[eopoldt] ännu i Stockholrns-Posten luvas,
att vad han ej har nytt av gamla infall stuvas,
att uppå denna tvist ej nånsin må ta slut,
är vad jag säga kan och vad ni vet förut.
Att bland den vittra flock vars altar själv ni
hunnit,
jag svag och oförtjänt har även burskap vunnit,
att jag med rädda steg till denna boning gått,
där jag med klena svar min kvinnlighet förrådt,
allt detta är ej nytt, jag får det dock berätta,
att säga vad jag vet skall dock mitt samvet lätta.
Men i ert tysta lugn ni illa road blev,
om nöjet hämtas skall av mina usla brev.
En tid jag slösat har att bläck och papper öda,
men ändtlig sluta fått mitt arbet’ och min möda,
Arséne i rimmad dräkt nu ändtlig färdigt står,
och på teaterns fält nu snart sig visa får.
Hon re*n med fulla steg till världens åsyn hastat,
om ödet i dess väg ej grymma hinder kastat,
men Karsten fängslad blev i febrars tyranni,
där länge han har spelt en ängslig tragedi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
