Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vågade han dock aldrig mera sitta som tiggare i sin
egen stuga.
Otidigt nattarbete kan äfven ådraga folk straff, eller
ock kunna menniskor då få se ting, som ej äro ämnade
för deras ögon. Min far berättade, att en man hade för
vana att skicka sin dräng i skogen efter ved, långt före
hanegället. En natt då han lassade ved på sin vagn, såg
han först en halfnaken kvinna, med bröst så stora att hon
kastat dem upp på skuldrorna, komma springande. Efter
henne kom en ryttare, åtföljd af två hundar med glödande
ögon och gap. När ryttaren såg drängen, ropade han:
«Håll!» derpå steg han af hästen, band den vid ett träd
och skyndade efter kvinnan. Efter ett par minuters
förlopp hörde drängen en smäll, som då någon slår i hop
händerna, och nu kom ryttaren tillbaka, bärande kvinnan,
som hängde död öfver hans arm. När ryttaren kom fram
till drängen, sade han: «Helsa din husbonde, att han ej
sänder sitt folk ut i skogen midnattstid, ty nu är det min
tid, icke hans!» Derpå tade han kvinnan, som troddes
vara något skogsrå, framför sig på hästen och red bort.
Det berättas, att i den tiden «Kullamannen» bodde på
Kullaberg, fans der i bygden en man, som låg i process
med en herreman om ett stycke af sin jord. Bonden hade
rättvisan på sin sida, men herremannen hade domstolen
på sin. Då tog sig bonden före att gå till Stockholm och
söka sin rätt. Men hur det nu var, så fingo herremannens
förnäma vänner skrufvadt det så, att om bonden inom tre
dagar i sin egen gård kunde bestyrka sin rätt till jorden,
skulle han få den, men var han då ej tillstädes der,
ansågs hans klagan ogiltig. Rent förtvifiad begaf mannen
sig hemåt till Kullen, ty fast han insåg sveket, ville han
hellre stupa af trötthet under vägen, än fegt uppgifva sin
rätt. Men som han går den tredje natten, kommer der
efter honom en liten man, ridande på en stor häst.
Ryttaren sporde bonden, om han ej ville sitta upp på
hästryggen, så skulle han föra honom ett stycke framåt mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
