Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäng större än jag. Och till sist var det stoet. Hur
kunde jag vara så dum att försöka läsa hennes förgylda
skrift, jag, som ej kan läsa ett enda ord. Men nu vill
jag grunda på att göra bättre hyss nästa gång.»
Men uppe i trädet satt en man med en yxa i handen,
och just som räfven sade de sista orden, tappade mannen
yxan, den föll ned och högg svansen af räfven. »Nå,*
sade Mickel, «nu kan man inte en gång säga ett
skämtans ord i skogen, utan rumpan ryker af ända intill roten 1»
8. Vandringen till himmelriket.
(ReslÖfs socken.)
Det var en gång två bröder, som mycket älskade
hvarandra och som bland annat kommo öfverens om, att
hvar de än voro, lefvande eller döda, skulle de bevista
hvarandras bröllop. Tiden gick, och den ene brodern
dog, innan någon af dem voro gifta. Brodern sörjde
mycket och kände sig så allena i verlden, att han beslöt
taga sig en hustru. När bröllopsdagen var bestämd och
gästerna bjudna, gick brudgummen till kyrkogården, för
att bjuda sin döde bror till festen. Han knackade på
grafven och framförde sitt ärende, och en röst svarade:
•Sätt en pipa vatten vid min graf, så skall jag komma
till ditt bröllop.»
Brudgummen gjorde så, och då han bröllopsdagen
med bruden och brudföljet gick öfver kyrkogården, för att
gå in i kyrkan, såg han broderns graf öppna sig och den
döde, åtföljd af en engel, sluta sig till tåget. Men ingen
annan än han såg dessa gäster. De följde med in i
kyrkan och hem til bröllopsgården, der de, osynliga för
alla, utom för brudgummen, deltogo i festen. När denne
var slut, sade den döde:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
