Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undvika att krftfva dottern till räkenskap, så skulle Kils
återvända, och återkom denne, då vore hela förbannelsen häfd.
Toste hade så länge begagnat religionen som täckmantel
för verldsliga afeikter, tills han så småningom blifvit en
mystisk grubblare, som tog tecken och förutsägelser af allting.
Nu blef hans uppgift att söka återfå Nils, utan att
därmed drifva sin dotter till en förklaring öfver den del hon haft
i hans afvikande från gården.
Kerstin blef helt ängslig för faderns helsa, då hon märkte,
hur öfverseende han var mot henne, och hur noga han undvek
att tala om den blindes flykt från hans gård — raka motsatsen
till hvad hon väntat.
• *
*
Emellertid vandrade Nils, tryggt förlitande sig på tonerna
af sin fiol, från by till by, från socken till socken. Af det Nils
hade hört Toste prata om polisväsendet, hade den blinde fått
det intrycket, att denna myndighet helst håller sig stilla, når
den möjligen kan få lof därtill. Detta hade varit Toste«
ständiga och bittra klagan.
Nils hade ingen annan plan för sin vandring än att till en
bör-an »vandra så långt i nordvest som Skåne räckte.» Detta hade
Kerstin rådt honom till, ty därmed ansåg hon, att Nils skulle
komma så långt bort i världen, att fadern ej skulle kunna nå
honom.
Sent en lördagsafton i medio af juni kom Nils till
Helsingborg. Han ville dröja där, för att öfvervara den stundande
kapplöpningen, i hopp om att därvid förtjena kontanta
penningar med sin fiol. Men då kyrkklockorna på
söndagsmorgonen kallade till gudstjänst, var Nils den förste, som infann sig
i templet; ty mera än allt annat, friheten undantagen, älskade
han orgelns toner och den högtidliga stämning, som mötte
honom i hvarje kyrkdörr.
Predikantens högljudda röst, stigande och sjunkande
tonfall väckte dflremot vanligen en hel rad verldsliga
tankeförbindelser hos honom. Än var det en pump, som ej rätt tog
vatten, än var det ett plaskande vattenhjul eller en man, som
klättrade högt upp på en backe och genast rullade ned igen, och
vid hvarje olika bild pinade sig den blinde med att föreställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/weherres/0406.html
