Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«ig prestens naturliga sätt att tala, samt slutade med en ifrig
längtan efter att få ett begrepp dftrom, då presten skulle
uppläsa kungörelserna.
Nils var ingalunda själfvilligt kritisk; han antog med sorg,
Att det var hans fördärfvade natur och köttsliga sinne, som voro
benägna till det onda, och som funno ett elakt nöje i att störa
hans kyrkofröjd, liksom Toste funnit nöje i att tvinga honom
att afsäga sig fröjden att spela.
Denne söndag var det en helt ung präst med en gäll,
skrikande stämma, som slog lock för den blindes öron och hos
honom framkallade bilden af en i vanvettig ifver sjungande
kanariefågel, och mera än någonsin längtade han efter att få höra
mannens naturliga talröst.
Orgeln återgaf emellertid den blindes nerver ro, och med
jublande glädje instämde han i församlingens sång. Men så
börjades uppläsningen af kungörelserna, och den blindes fantasi,
«om under det prästen läste upp bönerna efter predikan,
förhandlat kanariefågeln till en säck ärter, som fått en refva, genom
hvilken ärterna trillade ut i en bred ström, omskapade denna
bild till en galopperande häst, som nu och då fick ett ryck af
tygeln.
Plötsligt hörde han midt i galoppet sitt eget namn, spratt
upp därvid och begrep att det var han, som efterlystes.
En förlamande skräck grep honom, och då han i
detsamma kände en hand läggas på sin arm, trodde han sig vara
finge.
»Sitt bara stilla tills folk börjar gå ut, då gå vi med!»
hviskade en karlröst. Men Nils förmådde ej lyda;
förskräckelsen hade för ögonblicket beröfvadt honom förmågan att på
stämman sluta sig till människans sinnelag. Han reste sig, tyckte
att prästen galopperade efter honom nedåt kyrkans hufvudgång,
under det han själf trefvade sig ut ur templet, gick vidare norr
ut, där hafsvinden kylde hans heta hufvud och lugnade huns
uppskrämda sinne. Hvem skulle väl bry eig om att fånga
honom, som aldrig ens gjort en mask för när?
Men så kom tanken på, att det dock kunde vara farligt
att stanna i Skåne, och med en känsla af att han nu begaf sig
in i en rent ny värld, sporde han förste vandrare han mötte
om vägen till Halland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
