Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröken Henriette afslog den artiga
inbjudningen att vara med — hon hade värkligen icke
tid. När hon sett slupen lägga ut från land med
de hvita seglen lysande i eftermiddagssolskenet
och flaggan smidigt smygande sin hvita duk
efter vinden, skörtade hon upp klädningen, knöt
med en suck af välbehag på sig den uråldriga
hatten, som Marusja förbjudit henne att någonsin
mera begagna och som hon därför endast kunde
bära i smyg, samt tog en korg på armen.
Trädgården, hönsen — alltihopa hade blifvit grufligt
eftersatt och försummadt dessa sista tider.
Först kastade hon en blick på kalfven, som
varit sjuk och ännu stod instängd. Den hade
i går blifvit kurerad med portvin — då löjtnanten
skrattande menat, att faster Henriettes läkemedel
undergått en oerhörd förvandling till det bättre,
sedan den tid han och bröderna fingo in
medicin — och det visade sig nu att kuren haft en
förträfflig värkan. Kalfven gjorde sina muntraste
språng och strök sig med ett bortskämdt barns
hela frihet mot sin matmor, pockande på sin rätt
att komma ut till kalfhagens saftiga gräs, men
fröken Henriette höll sig nu som alltid konsekvent
till sitt en gång fattade beslut och det lydde,
att patienten först i morgon skulle skrifvas ut
som frisk.
Det var minsann häller ingen småsak och
tog dryg tid att leta rätt på äggen, ty några af
hönorna voro som galna, när det gälde att utfinna
svåråtkomliga ställen för äggläggningen; ja, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
