Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nästan häpen över dessa tankar, som aldrig förut
fallit henne in, lyssnade hon till det sparsamma
ordbytet mellan Holger och Eljena inne på logen. Där
talades blott om likgiltiga ting, under det den
strömmande mjölken brusade ned i krukan. Eljena berömde
kon och förklarade, att priset var övermåttan billigt.
Så frågade hon, om Elna var allvarsamt sjuk. ’Nej’,
menade Holger, ’men hon var en smula — ja, vad
skulle han kalla det? — en smula kinkig: hon tålde
inte mycket.’ Eljena påpekade, att ’så var det stundom
med kvinnorna: det kunde de inte själva hjälpa, och
därför skulle mannen vara undfallande och blid mot
dem ändå’. Därmed avstannade samtalet.
Elna blygdes för sig själv: hon smög sig in i stugan
och skyndade att gå till sängs för att kunna låtsa
sova, då han komme in.
Sedan Eljena var gången hem, kom Holger in i
stugan. Utan att yttra ett ord skar han sig en skiva
bröd och ett stycke fläsk: därefter gick han ut och
tappade dricka i kruset. Sedan tände han och läste
högt Salomos Ordspråksboks 14 kapitel. Det börjar så:
»Genom visa kvinnor varder huset byggt,
men en dåraktig river det ned med sina
händer». Därefter lade han sig bredvid henne och
släckte.
De lågo båda vakna hela natten, var och en
sysselsatt med sina tankar, men intet ord växlades dem
emellan — de voro så främmande för varandras
hjärtan, som om de aldrig lovat varandra kärlek i
liv och cföd. Ett par gånger kände hon sig frestad
att lägga sin arm om hans hals och viska till honom:
’var inte ledsen på mig!’ Men hon vågade ej: smek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
