Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hm, det kan bli hett nog innan kväll! sa
Sillana c k e n.
Han satt lite och såg på sin »gök».
— Men synd och skada är det ändå att låta den stå
och förfaras! sa han slutligen, kanske det är den sista
jag får här i världen!
Och därmed drack han ur den i ett drag.
Fram emot middagen kom han och bad, att han
skulle få gå hem, och det väckte stor förvåning, ty han
brukade annars inte gå hem på år och dag: han var
nämligen mycket rädd för sin gamla käring; ty hon
klådde honom allt emellanåt.
— Vad skall du hemma att göra? sporde far.
— Å, om någonting skulle komma på, så vore det
kanske bäst att vara hemma hos kvinnan!
— Jag tycker, sa far, att du inte har varit för
glad vid henne i dina dar!
— Men det var väl vår Herres mening ändå, att vi
skulle höra ihop, efter vi blevo ett par! sa
Sillana c k e n.
— Å, jag tror, du tänkte mest på, att hon hade torv
i undantag, när du tog henne, och så, att hon hade hus.
— Kanske det; människan gör så mycket galet här i
livet. Men om det kunde bli lite bättre oss emellan i
elvte timmen, så kunde vi skiljas hädan som folk, om
vi också inte ha levat ihop som folk! sa han.
— Inte så galet sagt! tyckte far.
Så stod Sillanacken lite och så sa han:
— Det vore kanske så gott, att jag finge lite middag
nu, innan jag går — en skall ju aldrig ge sig ut på
långresa fastande, sa han och försökte skratta.
14. — Wranér, Valda skrifter. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
