- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:3 /
8

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag gått och väntat, tills där vuxit taklök på pannan på
mig — han sa inte ett hass.

Till slut visste jag inte hur jag skulle ta det.

Så en söndagseftermiddag som vi sitta och dricka
kaffe, Bertel och jag, säger jag rent ut till honom:
»Nå, Bertel!» säger jag. »Nu är din mor i Abrahams
sköte — efter vad vi ska hoppas, fast hon var bra led
ibland, gummetrollet! Och nu ska du väl tänka på
att ställa om så här blir ny regering i huset. Du har
väl inte glömt vad du själv sa, n<är du hade varit så
nära döden för ett par år sen?» — »Jaaa, vi få väl det,
när det kan bära sig!» sa han.

Ett par månader talte vi inte om saken, varken han
eller jag, fast jag kan inte neka att det förargade mig
att se hur likanöjd han var.

Nästa gång jag kom saken på tal, sa han, att han
tyckte han skulle bygga om stugulängan först — den
gamla vore rent för skröplig att göra bröllop i. Jagjteg
och väntade. Ombyggnaden hade jag ingenting emot
— det skulle kanske inte gått att få honom till det
sedan vi väl blivit gifta.

Den nya stugulängan tog två år innan hon blev
färdig, men de åren gingo också. Fast de gingo
långsamt, det må var en veta. Var och varannan dag kommo
mina väninnor och sporde mig i all tysthet om där då
aldrig skulle bli allvar av det. Gubevars för
fruntimmers-vänskap — den kan ta livet av en stackars människa!

Jag teg och slog bort alla frågor. Den som teg, var
också Bertel. När jag slog fram ett ord, sa han först:
»Vi få se — lite senare!» Sen sa han: »Det gäller ju
ingen hast — du är ju unga människan!» Och om en
tid svarte han ingenting alls. Det var ett elände, rent!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-3/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free