- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:3 /
55

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

när han inte vet om det, än om han engång då och
då får en liten smäll av en god vän. Det kan han
själv akta sig för, men om hans egna inte se opp, är
det inte hans fel, fast han får lida för det.

Ola hade samma dag haft toddykalas. Vännerna
voro gångna, så han kände sig lite småruskig, fast han
hade klått dem så nätt på femkort. Han tyckte rätt
bra om den slipade Sander och sa ifrån om ett glas
och bjöd honom på toddy. Det var en satans pojke att
kunna tala om livade historier. Ola låg dubbel och
flatgrinade, när Sander t. ex. talte om den här:

— Jag tjänte ett par år hos patron Holmberg och
det var en hälsingens munter kurre, som alltid hade
hyss för sig. Där knusslades aldrig, men kunde han
ställa till spektakel, gjorde han det — helst med de
förnäma. Jag brukade alltid skjutsa honom till stan,
så jag fick höra mångahanda, måtro. Så en dag hade
det sports, att där hade blivit en ny förvaltare på ett
av bruken, en fattig baron, en träskoadelsman riktigt.
Den blev ju strax inbjuden på en jakt, och Holmberg
kom snart underfund med att baronen hade inte många
pund att göra reda för på domedag. När jakten var
slut blev det gille, och det var nu alltid Holmbergs
glädje, när han kunde få gästerna »på en dunkadus».
Baronen tålte inte mycket, så han var snart färdig.
Så bars han upp på ett gästrum och kläddes av, och
jag fick ner hans långa engelska knäppeskor, som
gingo långt upp på benen. De skulle borstas, förstås,
och snart hade jag dem som två speglar. När jag så
gick förbi trappan, stodo Holmberg och ett par till
där och pratade om baronen, och jag hörde att de stodö
och funderade på ett bra hyss som de kunde spela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-3/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free